Tar ni ifrån mig bössan är jag inte jägare längre, och utan jakten dör jag.

Den dramatiska mannen var mitt första möte med jakt. Det var innan jag själv tagit jägarexamen och långt innan jag visste vad jakten skulle betyda för mig i dag.

Efter en tids sjukdom med neurologiska symtom som inte skulle bli bättre, hade mannens läkare beslutat att meddela Polismyndigheten att han av medicinska skäl inte längre var lämplig att inneha skjutvapen.

Det blev min uppgift som psykologpraktikant att försöka motivera mannen till att samarbeta med myndigheterna och att hitta andra meningsfulla fritidsaktiviteter.

Ett fint slut

Vilken sorglig historia tänker du, men den fick ett fint slut. Inte var det psykologpraktikantens förslag om skogspromenader eller att andas i fyrkant som blev mannens räddning, utan det var hans jaktlag som hittade nya uppgifter till honom.

Jaktlaget hjälpte honom ut på pass tillsammans med nyexaminerade jägare för att erbjuda dem stöd och kunskap. Han fick nya administrativa ansvarsområden och utsågs till någon form av hedersmedlem.

Visa chefen

Vi tog ifrån honom bössan, men jakten förblev. Det var sex år sedan, men ibland tänker jag på mannen och den samhörighet som hans jaktlag tillförde.

När ska jakten tilldelas den friskvårdande status den förtjänar?

Jakt ur ett folkhälsoperspektiv, vilken tråkig artikel. Kanske är du redan i färd med att klicka dig vidare till nästa slagkraftiga rubrik eller färggranna reklaminslag.

Gör inte det, ta med dig artikeln och visa din närmaste chef nästa gång det blir fråga om friskvårdsbidrag i stället.

Bidrag till anställda

Frågan har varit omdiskuterad tidigare men är värd att upprepa. Under 1970- och 1980-talen lanserades begreppet friskvård och beskrivs som ”sådana hälsobefrämjande åtgärder som den enskilde själv kan vidta för att behålla eller förbättra sin hälsa” (SOU 1881:1).

Man lyfter ”näringsriktig kost, motion, tillräckligt med sömn, måttlighet med alkohol och avståndstagande från tobak” som exempel på friskvårdande åtgärder.

Begreppet har också kommit att användas inom arbetslivet och i dag ger många arbetsgivare ett friskvårdsbidrag till sina anställda.

Inslag av motion

På Skatteverkets hemsida går att läsa:

”Det framgår inte av lagtexten vilka aktiviteter som är godkända som skattefri motion och annan friskvård, men av rättspraxis framgår att vissa förutsättningar ska vara uppfyllda. För att ett friskvårdsbidrag ska kunna betalas ut skattefritt ska det användas till aktiviteter som innehåller inslag av motion, eller annan enklare friskvård som inte innehåller inslag av motion men som till exempel är avstressande eller avslappnande.”

Friskvårdande jakt

Skatteverket ger en ganska bred beskrivning förutsättningar och jag kommer osökt att tänka på jakt, men är kanske partisk i frågan.

För mig är jakt en utmärkt källa till inslag av motion, avkoppling och näringsriktig kost. Jag sover som bäst efter en jaktdag i skogen och avstår alkohol när jag hanterar vapen.

Jag har svårt att hitta en mer allomfattande friskvårdande aktivitet.

Örtbad och skogsbad

Ändå har jakt och jaktskytte länge exkluderats ur den breda arsenal av aktiviteter som betraktats bidragsgilla för friskvård.

Ett flertal motioner har lämnats in till riksdagen med förslag att inkludera just jakt och jaktskytte som friskvårdsaktivitet, men har år efter år avslagits.

Samtidigt som bidrag lämnats ut för skogsbad och paintballskytte eller ännu smalare aktiviteter såsom örtbad eller minigolf.

Långsamt framåt

Utvecklingen går dock framåt, om än långsamt. Från 2021 får arbetsgivaren ge friskvårdsbidrag för specifika och tidsbegränsade jaktaktiviteter.

Dagkort för småviltsjakt eller gästjakt hos jaktlag betraktas numer som avdragsgillt. Likaså startavgifter för jaktprov och kursavgifter för jaktträning av hund förutsatt att även hundföraren får motion.

Jaktarrende, medlemsavgifter eller utrustning är däremot fortsatt frånräknat.

Tydliga flockdjur

Jag kan lista många hälsofördelar som jakten medför, men skulle vilja fokusera på en.

Jag arbetar som psykolog och träffar många människor som kämpar med ensamhet. Det blir tydligt att vi är flockdjur. Ofrivillig ensamhet gör oss sjuka. Psykiskt, men faktiskt också fysiskt. Det hör ihop.

Ofrivillig ensamhet har visat sig vara en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och är en större riskfaktor än fysisk inaktivitet.

Vi behöver väga in socialt sammanhang vid sidan av livsstilsfaktorer som kost, motion och rökning om vi ska arbeta med folkhälsa.

Start för ny regering

Jag argumenterar givetvis inte för att inskränka möjligheterna till vare sig skogsbad eller örtbad, men lyfter frågan till Sveriges nya regering om möjligheten att se över och förtydliga kring jakt och jaktskytte som friskvårdande aktiviteter.

Flera partier gick till val på att lyfta jaktens och jägarnas ställning. Att erkänna jakt som friskvård skulle vara en utmärkt start, enligt min mening.

I dag görs bedömningar från fall till fall. Varken tillämpning eller praxis är entydigt och olika handläggare på Skatteverket kan göra olika bedömningar.

Ovärderlig funktion

Nu till min poäng och för att återkoppla till den dramatiska mannens historia. Jakten fyller för många jägare en ovärderlig funktion även vad gäller socialt kapital.

Vi är 300.000 jägare i Sverige i dag och utgör en betydande del av Föreningssverige.

Ge oss det erkännande vi förtjänar!

Beatrice Biguet

Psykolog