Huruvida det är sant vet jag inte, men att det är lättare att få igenom ändringar som förväntas möta motstånd om man gör det gradvis råder det inga tvivel om.

Liknelsen med grodan används ibland för att beskriva hur svensk vapenlagstiftning gradvis håller på att skärpas.

För den som har följt debatten de senaste åren börjar det bli uppenbart att det finns en stark vilja från först och främst Rikspolisstyrelsen, att minska anatalet legala vapen i samhället. Detta trots att den folkvalda regeringen gång på gång intygat att en begränsning av antalet legala vapen inte ska vara en målsättning för svensk vapenlagstiftning. Sverige är ett vapentätt land. Men vi har redan väl fungerande vapenlagar och legalt ägda vapen är inte ett problem i Sverige.

Den 31 januari i år presenterade Doris Högne Rydheim betänkandet ”Skärpningar i vapenlagstiftningen”.

Utredningen har tillsatts för att finna lösningar på den ökning av grova vapenbrott som skett i Sverige under senare tid. Men istället för att komma med förslag på hur den omfattande vapensmugglingen ska stoppas, så tar RPS tillfället i akt, att ännu en gång kräva ytterligare skärpningar för oss legala vapenägare – en grupp som är betydligt mer laglydiga än genomsnittet.

RPS har länge använt argumentet att alla illegala vapen en gång varit legala. Detta har de fått backa ifrån då det gång på gång visats att det inte stämmer. Istället använder man nu argumentet att legala vapen är ”potentiellt farliga”, vilket i och för sig är sant.

Men om allting som är potentiellt farligt ska förbjudas blir det inte mycket kvar.

K-pistskyttar råkar värst ut
Den här gången är det k-pistskyttarna som råkar värst ut. Trots att det inte finns ett enda bekräftat fall de senaste 15 åren där en civilt ägd k-pist förekommit i brott, så ska innehav av helautomatiska vapen totalförbjudas för privatpersoner. Tillsvidarelicenser görs om till 5-årslicenser som sedan inte går att förlänga.

Doris säger:
”Vi ser det som att K-pist skyttarna får 5 år på sig att hitta ett annat fritidsintresse”.

K-pistskytte är en liten sport, det finns cirka 1.500 utövare i Sverige.

– Jaha, men då drabbar det ju inte så många och framförallt inte mig – tänker ni kanske.

Men kom i håg liknelsen med grodan – det gäller att driva igenom förändringar gradvis och börja där man möter minst motstånd.

IPSC-rifle är nästa syndabock som utredarna siktat in sig på.

”För att förebygga och förhindra kriminella handlingar bedömer utredningen att tillstånd att inneha halvautomatiskt kulgevär som har löstagbara magasin och därför kan laddas med ett stort antal patroner – inte alls bör meddelas för målskytte.”

Även IPSC-rifle är en liten gren. Men om k-pist skytte känns främmande för många jägare så är detta ett förslag som borde oroa desto mer. Många halvautomater för jakt har faktiskt löstagbara magasin, och lyckas man stoppa halvautomater för målskytte så känns halvautomater för jakt som ett naturligt nästa steg.

Ytterligare begränsningar?
Vad som kommer sen kan man bara spekulera om, men att RPS inte är förtjusta i “prickskytteliknande” gevär på jaktlicens är ingen hemlighet. Ytterligare begränsning av vapengarderoben är inte heller otänkbart.

Men den kanske största faran med utredningen är att den ”prövar” möjligheten att ta tillbaks ett gynnande myndighetsbeslut – k-pistskyttarnas livstidslicenser. Detta har aldrig diskuterats tidigare. Man testar på en liten grupp, där det dessutom är enkelt att få den breda massan med sig ”Varför ska folk få ha automatvapen hemma”. Men går detta igenom så finns systemet på plats för att göra det med andra vapentyper sen.

Det är alltså inte säkert att de vapen man har på tillsvidarelicens i dag är säkra för myndigheternas klåfingrighet i all framtid.

Ibland verkar det nästan finnas en vilja bland de vapenägare som inte är i skottlinjen för tillfället, att “offra” en udda gren i periferin, för att flytta fokus från sig själva: ”Går vi med på att förbjuda helautomatiska vapen så låter de oss nog ha kvar våra halvautomater”.

Men detta är helt fel.

Den avdramatiserade syn på vapen som funnits i Sverige tack vara allmän värnplikt och ett brett jaktintresse är på väg att ersättas av en mer negativ syn ivrigt påhejad av media.

Ju färre vapenägare vi blir, desto mer obskyra kommer vi framstå i allmänhetens ögon och desto svårare kommer vi få att göra vår röst hörd. Om jägarkåren står vid sidan och ser på när de förbjuder k-pistar, målskyttegevär och pistoler, så finns det ännu färre kvar som kan stå på jägarnas sida när de tillslut kommer efter jaktvapnen.

Vad kan man då göra om man oroar sig för utvecklingen av svensk vapenlagstiftning?
• Utredningen är nu ute på remiss hos ett antal förbund och organisationer, bland andra Jägarnas förbund och Svenska jägareförbundet vars åsikter förväntas väga tungt. Prata med förbunden så att de får veta vad ni tycker.
• Det är val nästa år – hör efter med de olika partierna var de står i frågan och låt dem höra er åsikt.
• Gå in och skriv under den namninsamling som startats som protest mot förslaget.
• Och framför allt – prata med andra vapenägare och få dem att förstå vart utvecklingen är på väg.

Erik Walltin