Redan när viltförvaltningsdelegationerna inrättades blev sammansättningen helt skev och de verkligt berörda, nämligen jägarna och lantbrukarna, kraftigt underrepresenterade.

Nu har regeringen på ett respektlöst sätt beslutat att deras inflytande ska begränsas till ett minimum.

Miljöminister Karolina Skog (MP) vill ha bättre balans, säger hon, och i hennes totalt förvrängda världsbild innebär det att naturvårdsorganisationernas och natur- och ekoturismföretagens inflytande ska stärkas genom två nya ledamöter.

Spottar jägarna i ansiktet

Regeringens beslut innebär att delegationerna, utöver landshövdingarna, kommer att bestå av fjorton ledamöter, varav fem politiskt tillsatta av landstingen.

Bland ledamöterna finns endast en som företräder jakten, en jordbruket och en skogsbruket.

Natur-, turism- och friluftsintressena, däremot, kommer nu att få hela fem ledamöter.

Det är som att spotta landets jägare och jord- och skogsbrukare rakt i ansiktet och det säger en hel del om Karolina Skog. Hur hon har fått med sig hela regeringen på att agera så respektlöst är obegripligt.

Skog bryr sig inte

Det är landets jägare och jord- och skogsbrukare som dagligen utför merparten av arbetet med naturvård och viltförvaltning.

Det är jord- och skogsbrukarna som får stå för kostnaderna för de skador som viltstammarna åstadkommer.

Det är jordbrukarna som får ta hand om alla dödade eller illa skadade djur som rovdjuren lämnar efter sig.

Men det struntar Karolina Skog högaktningsfullt i.

Delta inte i taskspel

Svenska Jägareförbundet måste markera mot denna totala arrogans genom att tillsammans med LRF bojkotta delegationerna.

Eftersom delegationerna främst är rådgivande bör Svenska Jägareförbundet och LRF i stället arbeta direkt med landshövdingarna och deras handläggare när det gäller beslut om jakt och viltvård.

Det finns ingen anledning att nedlåta sig till att delta i det taskspel som Karolina Skog ägnar sig åt.

Urbana värderingar på landet

Regeringens beslut är ytterligare ett exempel bland många på att urbana värderingar ska gälla även på landsbygden. Det är dags att markera kraftfullt mot denna arrogans mot landsbygden. Det duger inte med att gå ut med ett pressmeddelande om att man är kritisk.

Trovärdigheten kräver mer.

Sören Larsson, Stockholm