Jag vet många duktiga jägare som trott att de skjutit kalv men att det senare visat sig att djuret hade små spetsar som inte syntes. Alla har varit djupt ångerfulla, men samtidigt vet jaktlaget att det kan hända nästan vem som helst.

Jag jagar i Skåne och där har bönderna velat minska dovstammen på grund av ökade skador i jordbruket.

Vem kommer att vilja jaga dovhind och kalv under brunstuppehållet för handjur, perioden 21 oktober–15 november, om risken för att skjuta en liten hjort där hornen knappast syns är indragna vapentillstånd och 50 000 kronor i böter? Detsamma gäller för jakten under mars månad då endast kalv och hind är tillåtna.

Inkludera spets

Enligt min mening borde jakttiderna göras mindre byråkratiska, och det borde inte sättas jakttider som innebär en uppenbar risk för att fel kan begås.

Om spets inkluderas i jakttiderna som nämns ovan tror jag ingen omedveten felskjutning skulle ske. 

Kunskaper behövs

Jag håller med debattören i artikeln Jägarkåren måste stå upp mot Polisens godtycke. Jag tror inte på att omgående avbryta allt samarbete med berörda myndigheter, men att det däremot borde göras en tydlig markering att detta är långt över gränsen.

Jag tror att det blir svårt att göra jägarexamen till en del av polisutbildningen, som föreslås i en debattartikel med samma rubrik, men kunskapsnivån om jakt inom poliskåren behöver höjas. 

Risk vid eftersök

Apropå kunskapsnivå kommer jag även att tänka på poliserna som anmälde eftersöksjägaren ”Sandra” från Nationella viltolycksrådet, NVR, för djurplågeri när hon avlivade en älg genom att skjuta i älgens centrala hjärt- och lungparti efter en trafikolycka. Om det berättas i debattartikeln Upprörande hur poliser behandlar eftersöksjägare inom NVR.

Vem vill åka på trafikeftersök om du riskerar en polisanmälan, även när du agerar helt korrekt?

Oscar Andersson