Regeringens beslut om förändringar i jaktförordningen innebär att ripjakten i fjällvärlden förkortas till den 15 februari från att ha varit tillåten till och med 15 mars.

Dessutom beslutades att ripjakt inte ska tillåtas i områdena längs kusten söder Västerbottens län och att ripjakt i Gävleborg, Västernorrland och Värmlands län inte längre ska vara tillåten.

Vi som undertecknar den här debattartikeln är ordförande för fågelhundsklubbar, special- eller rasklubbar inom Svenska Kennelklubben. Vi representerar över 13.500 hängivna fågelhundsjägare, och har ett sammantaget förvaltningsansvar för 26 hundraser inom kategorin stående fågelhundar, samt ett antal apporterande raser.

I hela landet

Klubbarna bedriver verksamhet i hela Sverige – från Skåne till Malmfälten – genom aktiva och väl förankrade lokalavdelningar. Målet är att främja avel av mentalt och fysiskt sunda, allsidigt jaktligt och exteriört fullgoda rashundar.

Aveln bedrivs utifrån väl definierade kriterier och resultatet utvärderas genom att hundarna testas genom jaktprov på fält-, skogs- och fjällfågel.

Möjligheten att bedriva småviltjakt och provverksamhet påverkas i dag av många andra intressen och restriktioner, som bland annat friluftsliv, rennäring och älgjakt, samt väderlek.

I de norra delarna av landet utgör en kort period under hösten och tidig vår den enda möjliga jakt- och provperioden.

Ett dråpslag

Beslutet om förkortad jakttid på ripa har skapat stor förvåning och frustration, främst i norra Sverige, men det är även ett dråpslag mot jägarkåren i hela Sverige som håller fågelhundar.

Trots att varken Naturvårdsverket eller länsstyrelsen Norrbotten har föreslagit en förkortning av ripjakten, har regeringen fattat beslut om att den ska kortas så att den i Norrbotten och Västerbotten ska avslutas den 15 februari i stället för som tidigare den 15 mars. Dessutom förbjuds ripjakten helt i Västernorrland.

Detta innebär att vinterjakten i stort sett omöjliggörs eftersom jakten på ripa förbjuds från det att både temperatur, väder och ljusförhållanden blir gynnsamma nog för jakten.

Inga hinder

Svenska Jägareförbundet och regeringens egen expertmyndighet föreslog att jakttiden skulle förlängas med två veckor, eftersom inga biologiska hinder finns för en längre jakttid.

Detta bekräftas av den välrenommerade ripforskaren Maria Hörnell-Willebrand, som rapporterat till Naturvårdsverket vad man vet forskarmässigt och biologiskt om ripan.

Hörnell-Willebrand konstaterar även att det inte finns några inventeringar på dalripa i skogen till grund för beslutet rörande Västernorrland.

Ovetenskapligt beslut

Det finns således inga biologiska skäl till grund för att korta jakttiden. Utgångspunkten för beslut om jakt bör vara:

• Om en viltstam finns i tillräcklig omfattning för att kunna jagas så ska jakt vara tillåten.

• Så länge jakt inte påverkar en arts numerär och gynnsamma bevarandestatus ska jakt vara tillåten.

• Jakt ska inte bedrivas på sätt eller tidpunkter som påverkar arternas biologiska förutsättningar eller äventyrar etiken i jakten.

I det aktuella beslutet om att korta jakttiden på ripa finns ingen av dessa faktorer för hand och beslutet är helt osakligt och ovetenskapligt grundat.

Tydlig samsyn

I remissvaren inför beslutet framkommer en tydlig samsyn mellan olika myndigheter. Det finns inget sakintresse från myndighetshåll som menade att man skulle inskränka jakttiderna.

Beslutet strider vidare mot Naturvårdsverkets rekommendation som utgick från att jakttiden på ripa ska förlängas till den 15 mars i hela utbredningsområdet, vilket motiveras av ripinventeringar och forskning om ripor samt jaktens marginella påverkan på dessa.

Det finns heller inga störningskänsliga renar i fjällvärlden mellan 15 februari och 15 mars eftersom de är på bete i skogslandet under den tiden på året. Svenska samernas riksförbund har tydligt uttalat att de inte har ställt krav på att korta jakttiden på ripa i februari–mars.

Kräver ändring

Beslutet saknar all rimlig och vetenskaplig grund.

Att utan sakliga skäl göra en så fundamental negativ ändring i jakttiderna, visar på stor brist på insikt och kunskap om ripjaktens betydelse och de negativa konsekvenser detta innebär för lokalt näringsliv och för jägarkåren i Sverige.

Ett regeringsbeslut som detta kräver tydlighet, saklighet och opartiskhet.

Beslutet går emot all sakkunskap och forskning som lagts fram av olika myndigheter och remissinstanser.

Fågelhundsklubbarna hemställer därför att regeringen omedelbart korrigerar detta beslut som är osakligt och ovetenskapligt grundat, och beslutar att jakttid för ripa förblir oförändrad.

Rolf Grönstedt
Svenska vorstehklubben

Caroline Engman
Svenska vorstehklubben Bottenviken

Rune Raattamaa
Svenska vorstehklubben Malmfälten

Lennart Andersson
Svenska vorstehklubben Västerbotten

Monica Holmberg
Svenska vorstehklubben Småland-Östergötland

Lars-Göran Nyhlén
Svenska vorstehklubben Jämtland–Västernorrland

Tomas Jensen
Svenska vorstehklubben Mellansvenska

Magnus Eklund
Svenska vorstehklubben Östra

Björn Eriksson
Svenska vorstehklubben Gotland

Göran Lang
Svenska vorstehklubben Södra

Stefan Svensson
Svenska vorstehklubben Väst

Sverker Örmin
Svenska pointerklubben

Jan Andersson
Svenska gordonsetterklubben

Niklas Sundberg
Svenska irländsk setterklubben

Lars-Erik Sjöblom
Svenska setterklubben för engelsk setter

Lars Ramberg
Svenska spaniel- och retrieverklubben

Torbjörn Månsson
Specialklubben för kontinentala fågelhundar