I helgen gjorde Sveriges jordbruksarrendatorers förbund genom sin ordförande Lennart Johansson ett skarpt utspel via Sveriges Radio P4 Kronoberg. Vildsvinen måste utrotas eftersom de, enligt SJA, orsakar skador som för jordbrukarna kostar alltför mycket pengar.

Men vildsvin och annat vilt kan även vara en källa till intäkter för jordbruket, vilket framkommer i två studier. Vid Sveriges lantbruksuniversitet genomfördes 2009 en studie om jägarnas attityder till viltvård och viltstammarnas storlek. I studien, som presenterades 2011, tillfrågades 6.600 jaktkortslösare och resultatet visade att den genomsnittlige jägaren lade 1.000 kronor på utfodring av viltet.

Baserat på det totala antalet jaktkortslösare i landet innebar detta att den svenska jägarkåren tillsammans utfodrar för 265 miljoner kronor per år. I undersökningen kunde en viss geografisk variation noteras: i Götaland lade jägarna i genomsnitt 1.200 kronor, i Svealand 1.500 kronor och i Norrland 300 kronor.

Lantbrukarna utfodrar själva

I vintras presenterades ytterligare en undersökning av viltfodrets ekonomiska betydelse. Studien, som genomfördes av Jägareförbundet, visade att mer än 40 procent av lantbrukarna själva utfodrar vilt med jordbruksprodukter som de producerat. Studien visade också att tolv procent av lantbrukarna sålt viltfoder under det senaste året.

Fredrik Widemo

Jägare uppger att de mest utfordrar med ensilagebalar. Därefter kommer rotfrukter och på tredje plats spannmål. Viktmässigt är det framförallt rotfrukter, till exempel att man köper in ett lass med betor.

Jägarkåren utfodrar viltet för hundratals miljoner kronor årligen, samtidigt som en relativt stor andel av bönderna utfodrar själva eller säljer viltfoder. Vi drar slutsatsen att det måste vara en hyfsat viktig binäring att sälja foder, säger Jägareförbundets vilt- och naturvårdsstrateg Fredrik Widemo.

Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné går ett steg längre:

Daniel Ligné

Att nästan hälften av lantbrukarna själva utfodrar vilt och vildsvin tycker jag sätter fokus på en viktig detalj, säger Daniel Ligné.

Ytterst är detta i grunden en konflikt mellan markägare där de som bär skadebördan lider medan andra ser potentialen i jaktintäkter från vildsvinsjakten. Så länge inte dessa kommer överens om gemensamma mål blir det nästan omöjligt för jägarna att bidra, hur mycket vi än vill.

”Marginellt jämfört med skadorna”

Men Lennart Johansson, ordförande i Sveriges jordbruksarrendatorers förbund, köper inte ”foderargumentet” fullt ut.

Visst finns det många bönder som tjänar pengar på vildsvinen, men det är marginellt i förhållande till skadorna de orsakar. Det mesta som säljs till vildsvinsfoder kommer ju från Skåne, och där är vildsvinssituationen en annan än i skogsbygderna, säger Lennart Johansson.

Lennart Johansson

Sedan finns det såklart några enstaka gods som tjänar pengar på att sälja jakt, men det är grannmarkerna som får betala i form av skador.

Är inte detta i första hand en fråga mellan markägare att reda ut? Det finns ju uppenbarligen möjligheter till intäkter, genom att sälja jakt eller vildsvinskött?

Nej, det är jägarna som inte klarat sitt beting. Man utfodrar hårt på vintern, men på våren när man slutar utfodra vildsvinen ger de sig på odlade grödor.

Om vi ska vara riktigt ärliga så är det ingen slump att vildsvinen en gång utrotades i Sverige. På den tiden när man var tvungen att leva av vad jorden gav, så fanns det inte plats för vildsvinen. Samma sak gäller för vargen, säger Lennart Johansson.

Om vi vänder på det: Om vildsvinen nu är ett så stort problem, varför envisas ni med att ta betalt av jägarna för att jaga vildsvin?

Det är synd att det ska vara så. Det finns många yngre jägare som gärna vill komma ut och jaga, men de släpps ju inte in. Själv får jag hjälp av en ung kille som haft jägarexamen i tre månader under den tiden har han hunnit med att skjuta 23 vildsvin, säger Lennart Johansson, ordförande i Sveriges jordbruksarrendatorers förbund.