Vi har funnits med på flera stora jakter i södra och mellersta Sverige, och kunnat ta en mängd prover för olika ändamål, säger biträdande statsveterinär Erik Ågren på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Proverna från vildsvin, fält­harar och hjortar används till pågående forskningsprojekt, men också för att ingå i SVA:s serum- och vävnadsbank för framtida forskning.
Blodprov och organprover har tagits från ett 70-tal nyskjutna vildsvin och från cirka 75 fältharar. Utöver det har ett flertal prover tagits från dovvilt, kronvilt och älg.

Vi har haft provtagare vid sex olika jakter i Uppland, Sörmland och Skåne, säger Erik Ågren som tycker att samarbetet med yrkesjägare och andra som funnits med på jakterna har gått mycket bra.

Vi har blivit väl bemötta och fått bra hjälp. Dessutom är det så att jägare är intresserade av viltsjukdomar och det brukar upp­skattas när vi kan bidra med lite nya kunskaper när vi kommer ut i fält.

Vissa prover är till EU:s projekt Wildtech, i vilket man arbetar med att ta fram nya tekniska lösningar för att övervaka smitt­ämnen hos vilda djur.

Från fältharar rör det främst harpestbakterier, från vildsvin är det flera bakterier och virus som undersöks, säger Erik Ågren.

Del av övervakning

Prover från vildsvin är också en del av den svenska övervakningen av rävens dvärgbandmask.

Vid köttbesiktning kontrolleras om det finns parasitskador på levern. Speciella analyser av vita härdar kan visa om de orsak­ats av bandmask. Ett blodprov kan också ge besked om vild­svinen varit i kontakt med dvärgbandmaskar.

Enligt Erik Ågren kan dvärgbandmasken infektera vildsvin, men parasiten dör hos dessa värd­djur.

Vildsvin är motstånds­kraftiga mot dvärgbandmask. Där­emot blir parasiten till små vita härdar i levern. Det finns ingen risk för spridning av mask­en genom just vildsvinen, säger Erik Ågren.