Ungdomlig stövarjakt i vårvintersol

Blivande jägare. Syskonen Agnes och Linus Wallinder väntar på haren när Jägareförbundet i Eksjö ordnade stövarjakt för barn och ungdomar. Foto: Jan Henricson

Först var det 20 grader kallt, sedan kom stormen Egon i vägen. Men på tredje försöket kunde Eksjö jaktvårdskrets genomföra sin planerade stövarjakt för barn och ungdomar.

Mest var det barn med jagande pappor och mammor som sökt sig till Stora Fagerhult utanför Mariannelund den näst sista dagen fälthararna var lovliga. Ungdomarna stannade hemma i sänghalmen denna vackra februarimorgon.
Deltagarna bjöds på stor underhållning direkt, när kretsens ordförande och stövarjägaren Magnus Karlsson berättade om stövare och harar.
Skratten ekade när Magnus på oefterhärmligt vis sprang ladugårdsgatan fram och tillbaka innan han avslutade med ett långt avhopp, för att visa vad haren gör för att villa bort hunden.

23-årige Viktor Carlsson är ett föredöme för ännu yngre jägare. Han håller stövarjakten högt, och undra på det när man har en så duktig hamilton som Bessie. Foto: Jan HenricsonI kanten
De dryga tio barnen och deras föräldrar delades in i två hälfter. En grupp följde Magnus och hans finnstövare Isla, medan den andra hängde på 23-årige Viktor Carlsson och hans hamilton Bessie.
Jägarna hade endast hunnit gå ett par hundra meter när någon uppmärksammade Viktor på att det sprang en hare i kanten på en betesvall, sannolikt ute på friarstråt.
– Ja, vi är ju i den tiden nu, sa Viktor innan han klättrade över staketet och gick ner mot där haren synts springa. Några sekunder efter att hunden kommit lös var drevet igång.
Men, det var av allt att döma en ramlare som var uppe. Drevet gick ur hörhåll omgående och det blev till att vänta för barn och vuxna.
– Jag brukar vara med pappa och jaga. Det är jätteroligt, sa Linus Wallinder från Mariannelund där han stod och spanade efter haren, klädd i fint jaktställ i camouflage och signalfärg.

Prat och korv
Ungefär detsamma hände med den andra jakten. Isla reste en hare, drevet gick åt samma håll som det första och där stannade det. Misstankarna om att det var samma hare de båda hundarna körde kunde avfärdas, men någon tillbakagång blev det aldrig.
Nu gjorde inte det särskilt mycket. Vårvintersolen strålade fantastiskt och när jägarna gjorde gemensam samling där Marie Berglind tänt en flammande brasa, för prat och korvgrillning var det inga sura miner, tvärt om.
Hundarna kopplades och eftersom underlaget var i skarpaste laget med slitna tassar som följd avbröts jaktdagen mitt på dagen. Med ömsesidiga försäkringar om att försöka upprepa äventyret nästa år.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev