Rapporter från projektet Sydälg visar på dramatiska skillnader mellan älgstammarna i Kronoberg och Sörmland. Medan älg­arna i Kronoberg har höga slakt­vikter, hög medelålder, hög reproduktion och låg vuxen­­dödlighet gäller omvända förhållanden för Sörmlands­älgarna.

Några exempel från jaktåret 20102011:

Medelslaktvikten för kvigkalvar var i Växjö 64,2 kilo, i Öster Malma 46,8 kilo. För tjurkalvar gällde 74 respektive 56 kilo. Slaktvikterna på kvigor var i Växjö 139 kilo och i Öster Malma 117 kilo. Slaktvikterna på fjolårstjurar var 133 respektive 116 kilo.

En trillingfödsel

Av 20 märkta kor i Växjö fick 18 stycken en, två och i ett fall till och med tre kalvar.
Av 16 kor i Öster Malma fick 11 stycken kalvar. Kalvöverlevnaden fram till jakten var i Växjö 86 procent och i Öster Malma 67 procent.

Men vad beror då de stora skillnaderna på? Det finns ingen forskning som förklarar saken, men de viltvårdare och forskare Svensk Jakt Nyheter varit i kontakt med pekar samtliga på samma sak födotillgången.

Efter stormarna Gudrun och Per finns här hur mycket mat som helst, förklarar Anders Hågeryd, som är fältansvarig för Sydälg i Kronobergs län. När kalvarna är stora blir de stora också som vuxna.

Dessa gynnsamma förhållanden kan vi räkna med att ha i tio år till, sedan har smörgåsbordet vuxit ur beteshöjd. Då kan vi inte längre ha en så stor älgstam som vi har nu, säger Anders Hågeryd som gissar på en älgtäthet på mellan 10 och 15 älgar per 1.000 hektar.

Konkurrens orsaken?

Men stormhyggena i Sydsverige är inte den enda förklaringen. De täta stammarna av kron- och dovvilt i Öster Malma förbättrar inte situationen. Konkurrensen om födan är så stor att älgarna blir lidande, de får inte nog med mat, helt enkelt.

Så är det sannolikt, säger Göran Bergqvist som jobbar med projektet i Öster Malma. Men det är ingen som med säkerhet vet att det är så.

Bergqvist pekar också på älg­stammens sammansättning som en annan möjlig förklaring.

I Växjö är medel­åldern högre, vilket innebär tidigare brunst, tidig­are födsel och därmed större kalvar.

Vi har också små tjurar vilket försenar brunst och befruktning. Resultatet blir sent födda kalvar som inte hinner växa sig stora under första sommaren. Det är något som följer djuren hela liv­et.

Ligger sjukdom bakom?

Det har också spekulerats i att älgarna på Öster Malma skulle drabbas av någon sjukdom.

Jonas Malmsten på SVA har i sina insamlade prov­er inte hittat något som tyder på det.

Jag vill likna det vid det som kom fram efter Älvsborgssjukan. Vi kunde aldrig på­visa att de drabbats av någon sjukdom trots den höga dödligheten. I stället var älg­stammen så tät att det inte fanns tillräckligt med mat, säger han.

Det samma tror jag gäller för älg­stammen i Öster Malma. Men där är det dov- och kronvilt som konkurrerar med älgen om föd­an, säger Jonas Malmsten.