Gudrun Lindell.

Finns det något skönare än att få känna den första vårvärmen i skogen och samtidigt få något spännande att syssla med, säger Gudrun Lindell som var med på årets spillningsinventering på Bogesund.

Fönstret när det går att genomföra en spillningsinventering är smalt. Snön ska ha smält undan och inventeringen måste ske innan gräs och grönska kommit upp och täcker viltets lämningar från vintern.

25 års forskning
Rådjursforskningen på Bogesund har nu pågått i nästan 25 år och bedrivs av SLU numera i samverkan med jaktgården på Bogesund.

Vi har ett unikt forskningsunderlag genom de data vi samlat in på Bogesund, säger Petter Kjellander som håller i forskningen tillsammans med Jonas Nordström, båda från SLU/Grimsö. Någon motsvarighet finns knappast i hela Europa.

24 per dygn
Spillningsinventeringen är en av flera metoder att bedöma viltstammarnas storlek. Man lägger nord-sydliga linjer med 400 meters mellanrum över hela marken. På dessa läggs sedan mätpunkter vart hundratal meter. Vid varje mätpunkt avsynas en cirkel med tio kvadratmeters yta och antalet spillningar räknas. Ett rådjur släpper cirka en spillning i timmen eller 24 per dygn i genomsnitt.

Man räknar endast spillningar som ligger på löven och alltså släppts efter lövfällningen, i princip under det senaste halvåret.

Genom att räkna upp antalet funna spillningshögar så att det motsvarar hela marken och sedan dividera med vad ett rådjur i snitt lämnar ifrån sig under vintern så får man en indikation på hur många rådjur marken har.

Som trattkantareller
Att leta rådjursspillning är som att leta trattkantareller. Högarna är inte alltid så lätta att upptäcka och många ytor har inga alls. Då är det roligt när man hittar några, säger Gudrun.

Även ungdomar deltog. William Åkerström, 11 år följde med morfar Kjell och hittade bajs från både rådjur, räv och vildsvin.

Några djur fick vi inte se. Jag tror vi pratade för mycket, säger William, som gärna kommer tillbaka.