söndag 28 april

Skadad jägare hemma efter björnattacken

Jägaren som den 28 januari blev svårt skadad i en björnattack har lämnat sjukhuset och återhämtar sig i hemmet. För Ljusnan berättar Per Hedberg om angreppet, som han var övertygad skulle ända hans liv.

 

Det där kraschande ljudet det lät ungefär som om björnen tuggade i sig chips kommer jag aldrig att glömma, säger Per Hedberg till Ljusnan, om när björnen började tugga på Pers skalle.

För tidningen berättar Per Hedberg detaljerat om händelserna den 28 januari. När han hörde ståndskall från broderns hund går han närmare.

Hade jag bara tänkt ordet björn hade jag förstås vänt direkt, säger Per, som ändå fortsatte.

Han såg spår efter älg och tanken på björn fanns överhuvudtaget inte, men efteråt är han självkritisk.

Det var skarsnö och jag hade aldrig kunnat smyga mig på som jag gjorde om det varit älg. Det borde jag ha tänkt på. En älg hade blivit skrämd av ljudet jag orsakade i skarsnön och sprungit därifrån.

 

Hann skjuta ett skott

Om inte älgen inte var skadad eller sjuk, förstås. Den tanken hann Per precis tänka sen brakade det bara till. En 200 kilo tung björnhane attackerade, efter att ha blivit väckt i sitt ide under en gran. Per hann få upp bössan och avlossa ett skott innan björnen var över honom.

Det enda jag tänkte var att ladda om och skjuta ett skott till. Det var nog överlevnadsinstinkten, berättar Per.

Men det gick inte att ladda om högerhanden var obrukbar, svårt skadad av björnen. Djuret kastade sig över Per och tuggade flera gånger på Pers skalle.

Jag var övertygad om att han skulle krossa skallen på mig. This is it, ungefär så tänkte jag.

 

Fullföljde inte attacken

Men björnen fullföljde inte attacken. Per påträffades sedermera och fördes till sjukhuset i Gävle, där han opererades i sju timmar. Ett uppslitet öra, inklusive hörselgången, sattes fast och i övrigt hade han omfattande skador i huvudet. Höger hand var svårt skadad och på hela högersidan har Per blåmärken efter bett,  ända ned till foten.

Hur mår du egentligen?

Efter omständigheterna bra, får man väl ändå säga. Jag har blod kvar innanför trumhinnan och hör lite dåligt, annars går det väl an, säger Per Hedberg till Ljusnan. 

Och psykiskt?

Den första veckan var jobbig, då var jag låg. Det var som en film som spelades upp inom mig om och om igen. Stunder kommer väl fortfarande, men jag har inga mardrömmar och sånt.

Kommer du att jaga igen?

Inte som jag känner nu, men det är långt till oktober, då älgjakten börjar igen. Fast det finns väl lika mycket björn då som nu om inte mer, säger Per Hedberg till Ljusnan.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev