Myllrande våtmarker är ett politiskt miljömål som det satsas pengar på över statsbudgeten, men resurserna är inte oändliga och därför är det viktigt att dessa styrs till de projekt som har störst förutsättningar att ge långsiktiga resultat.

Våtmarker kan emellertid vara av många olika slag och för att kunna jämföra olika våtmarksprojekt presenterade Våtmarksfonden och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ett förslag till beräkningsmodell för ornitologiska kvalitetskriterier; ett slags instrument som ska kunna användas för att jämföra fågelnyttan av olika projekt.
Utkastet till kvalitetskriterier diskuterades i arbetsgrupper under konferensen och ska efter komplettering och finslipning sändas ut till myndigheter, organisationer och företag inom de areella näringarna.

Föreläsningar
Våtmarkskonferensen innehöll också många intressanta föreläsningar. Bland annat gav Jan Elveland, Umeå universitet, en beskrivning av norrländska våtslåttermarker förr och nu. Sammanlagt utnyttjades förr i tiden stora arealer våtmarker som dammängar eller silängar, men bara ett fåtal representativa våtslåttermarker i norra Sverige har naturskyddats.

Under konferensens exkursionsdag fick deltagarna bland annat besöka de våtmarker som skapats som kompensation för Botniabanans framdragning genom Umeälvens delta till en hisnande kostnad av ungefär en miljon kronor per hektar.

Proppa igen skogsdiken

Som en välgörande motvikt visade Thorbjörn Åhman, Holmen Skog, vad man kan åstadkomma för nästan inga pengar alls genom att bara proppa igen gamla skogsdiken. På det sättet är det möjligt att återskapa en mängd små våtmarker i skogen på sådana platser där utdikningen aldrig gav någon skoglig effekt.

Våtmarkskonferensen hade samlat ett 70-tal deltagare från i huvudsak länsstyrelser, kommuner och skogsbolag.