Man kan tro att det har stått älgar i varenda buske. Men oftast var det falsklarm. Det har varit en mycket annorlunda älgjakt, berättar Erik Eriksson i Sten
gårdshults älgskötselområde i Gislaved.

Under stubbar och stenar har det suttit minkar och fräst när hundföraren kommit fram. Det har inte varit självklart att skjuta minkarna eftersom man inte vill prägla hundarna på mink.

Det har också avspeglat sig på pejlarna att älgjakten varit speciell. Aldrig förut kan jag påminna mig att hundarna i så stor utsträckning följt bäckar och vattendrag i sina sök. Det beror nog på minkarna, fortsätter Erik Eriksson.

Hungriga minkar

Själv fick han besök av en mattiggande mink när han satt och fikade på ett pass. Det blev minkens sista måltid. Och en jaktkamrat som ställt ryggsäcken under jakttornet fick se en mink klättra in till smörgåsarna.
Jag tror inte att minkarnas närvaro har försämrat jaktresultatet, men det har helt klart varit ett störande moment. Djurrättsterroristerna gläder sig säkert över detta, men då har de nog inte insett vilket oerhört lidande de utsatt dessa minkar för, säger Erik Eriksson.
Tomas Granberg, jaktvårdskonsulent i Jönköpings län, har fått ett flertal bisarra rapporter om minkarnas desperata födosök från älgjägare i utsläppsområdet.

En passkytt släppte förbi älgko och kalv, eftersom enkelkalv var fredad vid tillfället. Plötsligt hoppade en mink upp på kalven och försökte bita, medan en annan mink sprang bredvid. När kalven rusade fick minkarna ge sig, men det säger en del om vilka avarter som händer när minkar som inte är vana att jaga släpps lösa, berättar han.

Två och två
Att de släppta minkarna ofta uppträtt två och två sägs kunna bero på att de levt så i burarna, inte sällan som syskonpar.

Man har ibland sett två minkar tillsammans äta på en överkörd mink vid vägkanten. Normalt är inte minkar så sams, förklarar Erik Eriksson.

Sammantaget släpptes drygt 20 000 minkar ut på två platser. Av dessa har knappt hälften fångats in igen. Några tusen svälter ihjäl, körs över längs vägarna, eller fångas i fällor.
Men jag skulle tro att 1 0005 000 minkar blir kvar i frihet till vintern. Det innebär en förödande ökning av minkstammen, säger Tomas Granberg.

Media glömmer fort

När djurrättsterroristerna släppte ut minkarna på två småländska farmer blev det stort pådrag av media, både lokalt och på riksnivå.
Men när det gäller att spegla följderna med hungrande minkar och ekologisk snedvridning är mediaintresset betydligt svalare.

Det var ett lokalt inslag veckan efter utsläppen, men i övrigt tycks man från tidningar, radio och tv redan ha glömt händelsen, konstaterar Tomas Granberg, jaktvårdskonsulent i Jönköping län.

Själva minkutsläppet var i och för sig en anmärkningsvärd händelse, men det känns som om sabotörerna kommer undan utan närmare granskning. Det är ju följderna av deras agerande och de beklagansvärda djuröden som nu utspelar sig i skogen som borde vara det centrala för allmänheten att få se, fortsätter han.