Vid en inventering av skogar i Hälsingland som gjordes för drygt tio år sedan hittade forskarna en hel del rödlistade mossor och lavar. När samma områden återinventerades några år efter att de hade avverkats, fanns en hel del av de rödlistade arterna kvar på enskilda träd och i träddungar som lämnats. Däremot hade de nästan helt försvunnit från de kala, öppna ytorna, det vill säga så som det ser ut efter en traditionell kalhuggning.

Lagkrav

I dag är det ett lagkrav att skogsägare ska ta hänsyn till den biologiska mångfalden genom att lämna en del träd vid varje slutavverkning. Denna typ av miljöhänsyn är också något som de certifierade skogsägarna måste lägga stor vikt vid. Mer än 70 procent av alla skogsägare i Sverige är anslutna till något av de två certifieringssystem som finns.
– Vår studie är den första som i detalj följer rödlistade arter från tiden före avverkning och in i hyggesfasen. Den ger ett kvitto på att miljöhänsynen är bra för i alla fall vissa känsliga arter jämfört med hur man gjorde tidigare. Att lämna träd vid avverkningen gör alltså nytta eftersom arterna har mycket större chanser att överleva, säger Jörgen Rudolphi, forskare vid institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Större områden

Men det finns arter som kräver mycket större skyddade skogsområden för att kunna överleva. Miljöhänsynen inom skogsbruket måste därmed kompletteras med reservat. Dessutom har vissa av de undersökta skogarna troligtvis aldrig utsatts för kraftiga huggningsingrepp tidigare. Då hade de antagligen inte haft samma mångfald av rödlistade mossor och lavar. Bolaget som äger skogen tog också större hänsyn vid avverkningen än vad som krävs enligt Skogsvårdslagen.
– Det finns en del frågor kvar att besvara om hur hänsynen ska utformas för att få bästa effekt. Till exempel hur stora dungarna måste vara och hur ska de placeras. Det är heller inte klart vad som händer på ännu längre sikt i dessa skogar, säger Jörgen Rudolphi.