Naturvårdsverket ser detta som en rent biologisk fråga. Men det var länge sedan vargfrågan endast var ett biologiskt bevarandeprojekt. Det blir tydligt när man anger antalet 380 vargar. Då har man helt bortsett från konsekvenserna för landsbygdens folk och näringar. I renskötselområdet kan vargstammen inte öka med hänsyn till rennäringen. I Mellansverige ska koncentrationen av varg minska enligt 2009 års riksdagsbeslut. I södra Sverige kommer vargetablering att sluta i skyddsjakt och/eller stora kostnader för staten på grund av omfattande fårnäring. Ett mål på 380 vargar gynnar ingen, allra minst vargen, säger LRFs förbundsordförande Helena Jonsson, i ett pressmeddelande.

Regeringen säger idag att deras arbete inriktas mot ett mål på 180 vargar. Det är som LRF ser det som en mer realistisk nivå. Men det förutsätter att vargen verkligen förvaltas, med antalsreglerande jakt i vinter och framför allt att handläggningen av skyddsjaktsärenden blir snabb, liberalt tillämpad och utan försvårande villkor. Då kan LRF stödja den genetiska förstärkningen, som är en förutsättning för att vargen ska kunna förvaltas runt den lägre, mer rimliga nivån, fortsätter Helena Jonsson.