LRF har invändningar mot rovdjursutredningen
LRF har starka invändningar mot brister i rovdjursutredningen och en del av förslagen. Främst vänder sig LRF mot avsaknaden av riktig analys av konsekvenser av rovdjurspolitiken för boende och verksamheter på landsbygden.
Detta framgår i LRFs svar på Miljödepartementets remiss om rovdjursutredningen. LRF menar att både sociala och ekonomiska konsekvenser av rovdjuren måste beskrivas innan de politiska besluten kan tas. Oavsett vem som tar beslut om dessa mål så måste beslutsfattaren kunna bilda sig en uppfattning om vad besluten leder till.
Organisationen delar inte heller utredarens förslag att skarpa mål för rovdjuren bör beslutas av myndigheter. Om det är riksdag eller regering som tar de skarpa besluten är inte avgörande, men att det krävs politiska beslut för att alla aspekter av rovdjursfrågorna ska bli beaktade är LRFs bestämda uppfattning.
LRF delar inte utredningens uppfattning om att användningen av viltskadeanslaget fungerar bra.
Samlade rovdjurstrycket avgörande
LRF instämmer i utredningens konstaterande att det är det samlade rovdjurstrycket som är avgörande när mål för förvaltningen ska beslutas. Det innebär att det är den sammantagna effekten av de rovdjursarter som finns i ett område som avgör om situationen går att hantera.
Organisationen accepterar förslaget om att licensjakt på varg, innan gynnsam bevarandestatus är nådd, enbart ska genomföras under ansvar av länsstyrelsen med egen eller inhyrd personal. Utredningen föreslår att alla som ansöker om och beviljas skyddsjakt ska behandlas likvärdigt och inte belastas med kostnader för skyddsjakten, oavsett var i landet skyddsjakten beviljas. Detta förslag är enligt LRFs uppfattning bra och av principiell vikt.
Man motsätter sig förslaget om nationellt mål för antal vargar. LRF arbetar för minsta möjliga vargstam, utifrån de juridiska förutsättningarna för förvaltningen.
För många björnar
LRF motsätter sig utredningens förslag vad gäller miniminivån på björnstammen. Enligt organisationen räcker nuvarande miniminivå för björn, 1.000 djur, väl till för att säkra björnstammen på lång sikt och ger ett välbehövligt utrymme för förvaltningen.
LRF anser att antal lodjur för nationellt mål måste sättas betydligt lägre än 1.200 djur, och att intervallet som lodjuren kan förvaltas inom måste bli större.
Mål för de stora rovdjuren måste bestämmas i rymliga intervall, så att förvaltningen kan bedrivas utifrån de varierande, biologiska förutsättningarna.
LRF instämmer i utredningen förslag att de så kallade akutgrupperna permanentas och finansieras.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.