Svensk Jakt möter lantbrukaren Marcus Brauer och Kronobergs jaktvårdskonsulent Elias Turesson i ett samtal om vad som kan göras för att minska vildsvinens skador på jordbruket.

Båda två är inne på samarbetslinjen. Att jägare och lantbrukare samverkar för att jaga på rätt sätt och vid rätt plats, att stoppa den felaktiga utfodringen, och att samarbeta kring den praktiska jakten och kring viltvården.

De trycker hårt på mark­ägarens ansvar, eftersom denne sitter på den verkliga makten när det gäller hur jakten utövas på fastigheten.

– I det fallet kan markägaren göra mycket. Till exempel i valet av jaktarrendatorer. Skillnaden blir stor om man har jägare från trakten jämfört med jägare som kommer långväga ifrån, säger Elias Turesson.

Att sådana ska kunna göra akuta insatser för att hindra vildsvinsskador är närmast uteslutet.

– Markägaren har också möjlig­het att påverka utfodringen. I jakträttsavtalet kan man skriva in att sådan bara får ske när viltet är i behov av stöd, fyller Marcus Brauer i.

Hård debatt
Under den stundtals hårda vildsvinsdebatten mellan lantbruk­are och jägare har det ibland sagts att om bönderna nu har sådana stora problem med vildsvinen kan de lösa dessa genom att vara generösare med jakten.

– Problemet är att vi som drabbas av vildsvinen ofta inte är jakträttsinnehavare, säger Marcus Brauer.

Han arrenderar jorden på Dädesjö prästgård och Ramnåsa gård. Utöver det arrenderar han jordbruksmark av ytterligare åtta markägare. 

– Många bönder har betydligt fler markägare än så. Knappast någon brukar enbart sin egen mark.

Genom att jaga mycket och med rätt metoder kan vildsvinsskadorna minska. Till exempel under den tid då spannmålet är moget och är som mest attraktivt.

– Då ska jakt bara bedrivas vid och i åkrarna. Då gör jägarna dubbel nytta, de minskar vildsvinsstammen samtidigt som jakten i sig håller djuren borta, säger Elias Turesson.

Viktigt samarbete
Då är också samarbetet mellan jordbrukare och jägare som viktig­ast. Det handlar om att bonden underlättar för jägarna genom att hjälpa till med att flytta torn, att slå upp skjutgator, etcetera, och att jägarna ställer upp när behovet är som störst.

– På prästgården är jag själv med i jaktlaget, så här har jag möjlighet att göra mer själv. Och jag måste säga att samarbetet med jägarna på andra marker jag arrenderar är mycket bra. De ställer verkligen upp när det behövs, säger Marcus Brauer.

Han och Elias Turesson anser att behovet av vildsvinsjakt ska utnyttjas för att ge unga jägare möjlighet att jaga.

– De är de mest intresserade. Och om skadorna på jordbruket minskar samtidigt som jägar­kåren föryngras är det ju dubbel nytta, säger de.

Tror inte på utökad skyddsjakt

I den pågående jaktlagsutredningen övervägs om en lösning på vildsvins­problemet är att jordbrukaren får utökad skyddsjakträtt på marker han arrender­ar. Men det tror varken Marcus Brauer eller Elias Turesson på.

– Jag tror inte det kommer att hjälpa. Troligtvis blir det bara värre när konflikterna mellan arrendatorn, markägaren och jägar­na ökar, säger Marcus Brauer. Dessutom måste man ha tid att bedriva skyddsjakten, och det är det inte många bönder som har.

I Tyskland finns ett system som innebär att jägarna blir ersättnings­skyldiga om vildsvins­skadorna på jordbruket blir för omfattande. Inte heller det är något som Turesson och Brauer anser kan vara en svensk lösning.

– Erfarenheterna från Tyskland visar att priset som jägarna är beredda att betala för jakten minskar i motsvarande grad, vilket gör det till ett noll­summespel, säger Elias Turesson.

På vissa marker har skadorna till och med ökat, eftersom det inte finns några jägare som är beredda att ta ansvar för jakten under sådana förutsättningar.