Den svenska jaktlagsstiftningen är en av de mest liberala i världen. Normalt tänker vi inte på det utan tar det för självklart att vi exempelvis har friheten att välja vilken hundras vi ska använda då vi går ut på jakt.
Den friheten saknas i många länder, som i stället har en mängd byråkratiska och detaljerade regler att följa.
Med vår stora frihet följer också ansvaret att bedriva jakten så att ”viltet inte åsamkas onödigt lidande” eller att hundar och annat vilt kan fara illa.
Det är som jag ser det en mycket viktig del av vår jägaretik – vårt förhållningssätt till allt levande.
Ett honnörsord i vår värdegrund är respekt. Respekt för viltet och den miljö vi jagar i, men även respekt för våra hundars villkor. Den svenska naturen delar vi även med människor som inte jagar, som bär- och svampplockare, fågelskåd­are, orienterare och friluftsmänniskor.
Vi måste kunna samsas i skogen och kunna respektera varandras intressen och anspråk. Även det är en del i jägarnas etiska kod.
Som jägare vet vi att det som händer på en jakt i de flesta fall är svårt att förutsäga – det är ju en del av tjusningen med jakten. Därför ställs jägaren också inför snabba och ofta svåra beslutssituationer, som kräver gott omdöme. En erfaren jägare har naturligtvis lättare att bedöma en situation än en nybörjare.

Goda förebilder viktigt
En bra utbildning i jägarexamen ger en kunskapsgrund för att kunna bli en god jägare, men en god jägaretik tillägnar man sig genom de goda förebilder man har i sitt jaktlag.
Vid mina första älgjakter på 60-talet var det snarare regel än undantag att vissa jägare var berusade under jakten. Skulle det förekomma idag ser jaktkamraterna förhoppningsvis till att de blir hemskickade.  Förhållningssättet har ändrats radikalt.
Etiken etableras i jaktlaget. Därför har varje jägare ett personligt ansvar för att etiken omsätts i praktiken. Hur mycket vi än skriver om behovet av en hög etik är det i det enskilda handlandet etiken blir verklighet.
Det kräver ibland civilkurage att säga till en jaktkamrat om man tycker att han/hon beter sig på ett sätt som inte är förenligt med en god jägaretik. Det är ett mod jag gärna vill uppmuntra. 

Etiken i centrum
Inte minst genom den snabba utvecklingen av sociala medier börjar alltfler människor som inte jagar att intressera sig för hur jakt­en bedrivs. Etiken och värdegrunden står då i centrum.
Som jag ser det är därför vårt etiska förhållningssätt avgörande om vi ska räkna med att bibehålla en hög grad av acceptans för jakt hos allmänheten.
Lägg därför den etiska ­ribban högt och tala om den i ditt jaktlag!