Trakten runt Brösarp på Österlen i Skåne är nästan bedövande vacker. Landskapet är kuperat och en strid bäck porlar mellan backarna på väg mot platsen där Per Gummesson fällde sitt och landets första vildsvin.
Spåren efter vildsvin är många.
Den där februaridagen 1984 minns Per Gummesson väl.
– Vi hade sett spår där jag tidigare hade kört ut äpplen, berättar Per.
Några jaktkamrater började driva av en bokebacke mellan Ludaröd och Eljaröd, medan Per postade nere i en sänka.
– Det kom tio–elva stycken, berättar Per.
Han fällde ett djur, en sugga på 150 kilo, och blev själv ett hett villebråd i medierna efter det då sensationella skottet.
Men Per Gummesson vill inte verka skrytsam.
– Det var bara tur att det var jag som sköt det första, säger han.

Skottpeng
På den tiden var det skottpengar på vildsvin, de var rymlingar ur hägn och högst oönskade i svensk natur.
– Polisen kom ut och skrev intyg för att länsstyrelsen skulle betala ut skottpengarna. 500 kronor då var rätt bra, konstaterar Per.
Men det fanns de som tyckte det var tokigt att staten skulle betala, det borde hägnägarna göra ansågs det, där vildsvinen kom från.
Både Agusa och Christinehof ligger nära och de hade stora hägn.
– Christinehof hade säkert minst hundra vildsvin. Men de har inga kvar längre, berättar Per Gummesson.

Bra hund
Han har levt ett långt jägarliv, född och uppvuxen i trakten och med tillgång till stora jaktmarker. Nu jagar han inte längre där det första vildsvinet blev fällt, utan på andra sidan Brösarp, mot Kivik.
– Jag sköt ett rådjur förra året, men nu för tiden tycker jag nästan det är synd att skjuta. Det är väl åldern, funderar han.
Han har ingen egen hund längre, men passar sonens golden retriever på dagarna. Hon hjälpte till att stöta rådjur när hon var yngre.
– Jag har haft tre drevrar, två taxar och en pointer. Hade man en bra hund blev man inbjuden på många jakter, konstaterar Per Gummesson nöjt.