Att marken plötsligt ser ut som om en jordfräs löpt amok är ett tydligt tecken på att det finns vildsvin i området. De skador på jordbruk, tomter och vissa idrottsanläggningar som vildsvinen orsakar i sin jakt på föda är omfattande. Men vildsvinen innebär inte bara problem, som en naturlig del av den svenska faunan utgör de också en positiv resurs i form av jaktupplevelser, arbetstillfällen och ett högkvalitativt viltkött som borde göras tillgängligt för fler konsumenter, framhåller länsstyrelsen.  

För öka förutsättningar för en livskraftig, frisk och kontrollerad vildsvinsstam anpassad till regionala och lokala förutsättningar har länsstyrelsen formulerat en förvaltningsplan för Stockholms län.

Syftet med förvaltningsplanen är att ge markägare, lantbrukare, jägare, allmänhet och intresseorganisationer vägledning för förvaltningen av stammen så att skador och trafikolyckor kan undvikas. Det innebär till exempel att förekomst av vildsvin i tätorter och stadsmiljöer bör minimeras, säger Camilla Frisch, länsassessor vid länsstyrelsen i Stockholms län.  

Stammen kontrolleras med jakt
Det främsta verktyget som i dag finns för att kontrollera vildsvinsstammen är jakt. För att kunna begränsa stammens utbredning bör jakten inriktas på en avskjutning av årsgrisar och kultingar samt i viss utsträckning produktiva hondjur.  

Man bör dock inte skjuta den äldre sugga som leder flocken. Genom att hon synkroniserar brunsten hos övriga djur och lär dem ett funktionellt socialt beteende har hon stor betydelse för flockens struktur. Om ledarsuggan skjuts kan konsekvensen bli en okontrollerad flock och ökad produktion, säger Camilla Frisch på länsstyrelsen hemsida.  

Länsstyrelsen gör delvis tummen upp för utfodring av vildsvin.

För att locka bort djuren från grödor på åkrarna och trafikerade vägar kan man ordna med utfodring. Foder kan också användas som åtel vid jakt. Men att utfodra vildsvinen för att öka överlevnaden eller kullarnas storlek är direkt olämpligt, säger Camilla Frisch.

Ladda hem förvaltningsplanen (pdf)