Insamlingen är en del i ett nytt EU-finansierat projekt, där SVA deltar, med syftet att studera uppkomsten av calicivirus, varför vissa stammar är mer aggressiva och hur aggressiva stammar uppkommer.
Parallellt med det pågår en kartläggning av ofarliga respektive aggressiva stammar hos harar och kaniner i Europa, inklusive Sverige.
Kontaktperson för den svenska delen av projektet är Aleksija Neimane, viltpatolog på SVA och doktorand på SLU. Hon säger så här om projektets syfte:
– Skogsharar och fältharar i Sverige kan drabbas av fältharesjuka som ger upphov till leversvikt och död. Sjukdomen orsakas av ett calicivirus och upptäcktes först i Sverige på 1980-talet. Ett närbesläktat calicivirus orsaker kaningulsot hos vilda och tama kaniner, men klassiskt kaningulsotsvirus smittar inte harar. 

Nytt virus
Men nyligen har man på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, dock bekräftat att en ny typ av calicivirus (så kallad Rabbit Hemorrhagic Disease Virus 2, RHDV2) finns hos kaniner i Sverige.
– Den nya virustypen infekterar i första hand vilda och tama kaniner men kan också orsaka sjukdom hos vissa arter av harar. Hur RHDV2 påverkar skogshare och fälthare är inte känt ännu. Så vitt det är känt smittar RHDV2 inte andra djurarter än hare och kanin, och smittar inte heller människor, säger Aleksija Neimane.

Hjärta och lunga
Utöver de här sjukdomsframkallande (aggressiva) virusstammarna har forskare även upptäckte andra ofarliga calicivirus hos harar och kaniner i Europa.
– För att kartlägga calicivirus hos harar samlar vi in inre organ – hjärta och lunga, samt alla bukorgan, med hela tarmpaketet – från jagade harar. Vi har fått in flera fältharar hittills, men på grund av bland annat harpestutbrottet i år har vi haft det svårt att få in prover från skogsharar, säger Aleksija Neimane.