Sedan januari i år har ett antal jägare och delar av hela kretsar strejkat från att genomföra eftersök på trafikskadat vilt.
Eftersom huvuddelen av de strejkande eftersöksjägarna är medlemmar i Jägareförbundet anser Bo Sköld det som viktigt att hålla en bra dialog med jägarna.
Efter mötet, vad anger du som orsak till att det blev en strejk?
Upprinnelsen var länsstyrelsens möte vid årsskiftet 2011/2012 där de informerade medlemmar i södra Älvsborg om utplacering av varg. Tyvärr upplevde många deltagare mötet som riktigt dåligt, det slutade med en stor frustration och många frågetecken.
Men strejken är framför allt ett rop på hjälp, att få myndigheter, politiker och även oss att lyssna på den stora frustration som finns på landsbygden och bland jägare när det gäller den totalt havererade vargpolitiken, säger Bo Sköld.
Den normalt väl fungerande demokratin i vårt samhälle, med noggrann analys innan beslut, fungerar inte på ett adekvat sätt i vargfrågan.
Har eftersöksstrejken blivit ett problem?
Det är ett problem, om trafikskadat vilt får lida mer än nödvändigt. Dessutom vill vi att våra engagerade medlemmar ska delta och organisera sig i eftersök eftersom vi vet att det blir genomfört på ett mycket bra sätt. Hur mycket strejken påverkar eftersöksorganisationen lokalt eller regionalt är det polisen som måste svara på. 
Varför kan inte Svenska Jägareförbundet ställa upp på strejk?
 Först och främst är det en krock etiskt, sedan är vi en demokratisk organisation där majoriteten av medlemmarna har bestämt att vi inte ska det. Men ingen av de strejkande förväntar sig att förbundet ska göra det.
Vad vill de strejkande?
 De vill att vi ska få en långsiktigt hållbar vargförvaltning som vi kan leva med, utan att livsvillkoren för landsbygden och gröna näringar ska drabbas, vilket också Svenska Jägareförbundet vill. Man kan lite förenklat säga att vi har ungefär samma mål i slutänden.
Både jag och Björn Sprängare tycker att det gedigna arbete som gruppen har gjort genom att ta fram delar av en konsekvensanalys och informera om den brett är riktigt bra. Sedan kan vi inte ställa upp på metoden strejk.
Varför träffade ni de strejkande just nu?
 Det finns ett stort behov av att träffa och lyssna på våra medlemmar, det är både ordförandes och min roll. Dels för att bilda oss en uppfattning vad medlemmarna tycker, dels att ena och samla förbundet i en tydlig riktning.
Strejken är ett av många symtom på att det har gått för långt i vargfrågan. Frågan måste helt enkelt bort från den stående agendan, på ett för landsbygden och oss jägare acceptabelt sätt.
Vargfrågan borde helt enkelt inte söndra, utan tvärtom ena jägarkåren för vår jaktliga framtid.
 Vad händer nu?
 Det här var ett viktigt möte, men långt ifrån det enda. På måndag och tisdag nästa vecka fortsätter vi, genom att träffa förtroendevalda i SO-Mitt och några i Syd i för att lyssna, ena och samla.
Jag och Björn Sprängare hoppas att vi gemensamt och kraftfullt kan arbeta för att få till en vargförvaltning som det finns en stor acceptans för. Vi behöver vara mer tydliga och offensiva i vargfrågan, den kostar alldeles för mycket för samhället och människor.

Läs också intervju med Kjell Lennartsson från Svenljungagruppen genom att klicka här.