Till skillnad mot den större och dyrare modell 202 är 101 ingen studsare med möjlighet att enkelt byta pipa. Om studsarens pipa skulle bli förbrukad måste vapnet skickas till fabriken för pipbyte.
I sammanhanget ska det dock sägas att Sauer, liksom flertalet tyska studsartillverkare, har utmärkta pipor med lång hållbarhet.

Den Sauer 101 vi testat var avsedd för patronen .308 Winchester, vars ganska milda rekyl passade bra för den lätta och smidiga studsaren. Testvapnet var dock en smula kräset med vilken ammunition det sköt bra med. Med ammunition som exempelvis 9,7-grams Norma Nosler BST och 8,0-grams Lapua helmantel, sköt det utmärkt.

Tangent på säkringen
Säkringen på Sauer 101 är placerad på kolvhalsen. Som en extra säkerhetsdetalj måste man trycka in en knapp för att kunna osäkra vapnet. Visst känns denna lösning ganska trygg, men med ett lågmonterat kikarsikte känns manövreringen av säkringen lite svår. Säkringen är dock tyst och låser även slutstycket. Vapnet kan plundras i säkrat läge genom en frigörningsknapp.

Studsaren lanseras med såväl trä- som syntetstockar. Stockens design kan kallas klassiskt rak, vilket brukar ge såväl god kindkontakt, som en bra förmåga att hantera rekylkrafter.

Löstagbart kryssmagasin
I grundmodellen levereras inte vapnet med öppna riktmedel, utan det är ett tillval. Lådan är inte fräst för märkets egen variant av utmärkta men dyra kikarmontage. På 101:an har man istället valt att borra och gänga lådan för weaverklackar. Eftersom det är samma klackar som till den vanliga Remington 700 torde det inte vara några som helst problem att få till ett kikarmontage som man vill ha det.

Det löstagbara kryssmagasinet i syntetmaterial är enkelt att ladda med de fem skott som det rymmer, och har en bra funktion till magasinslåsning. Patronmatningen fungerade bra.

Främre rembygelfästet är fäst i framkant på förstocken. En bra lösning för att slippa att den främre handen störs av fästet, men gör det inte möjligt att enkelt montera ett benstöd/bipod.