Egentligen är det enkelt att hantera ett vapen säkert: kontrollera först att det är oladdat. Behandla det ändå alltid som om det vore laddat. Rikta alltid mynningen i säker riktning och sikta aldrig mot något du inte tänker skjuta. Kontrollera till sist att vapnet är oladdat innan du släpper det ifrån dig.

Men vapnet ska laddas och användas också. Det kan ha blivit en smula mer komplicerat i vissa fall. Tidigare var hagelgeväret i regel ett brytvapen och kulgeväret en vanlig repeterstudsare. Båda vapentyperna är lätta att hantera säkert och båda signalerar dessutom detta tydligt till andra jägare. Det är lätt att se om ett vapen är brutet eller ett slutstycke är utdraget.

”Alltså, några tips från en syndare till en annan. De faror man är medveten om och tränar på att undvika brukar man nämligen också kunna undvika.”

Men utrustningen förändras. Det är först och främst alldeles utmärkt. I vissa fall kan nya konstruktioner kräva lite extra uppmärksamhet.
Den här gången tar vi oss friheten att servera några gammaldags pekpinnar.

Hur har vi fått den idén? Genom egna fel och den kyliga insikten om att något inte gjorts rätt med ett skarpladdat vapen. Möjligen även genom en och annan observation av andra som gjort fel, eller åtminstone glömt att göra rätt.

Alltså, några tips från en syndare till en annan. De faror man är medveten om och tränar på att undvika brukar man nämligen också kunna undvika.

Det kan finnas goda skäl att kombinera en lång pipa och ljuddämpare. Men se upp när vapnet sedan ska bäras i rem. Foto: Ulf Lindroth

1. Ljuddämpare

I huvudsak är ljuddämparen en fantastisk pryl. Den minskar risken för bullerskador och dämpar rekylen. Men det finns ett problem som särskilt drabbar oss som gärna behåller pipan i full längd då ljuddämparen monteras.

Studsaren blir då framtung. När den bärs i rem med mynningen uppåt är det lätt hänt att den glider bakåt. Plötsligt pekar mynningen rätt i ansiktet på jaktkamraten som går bakom. Det här är ett klassiskt problem med vapen i rem, men är pipa och dämpare tunga blir det svårare att undvika.

Använd en rem som är gummerad på insidan och bär helst vapnet diagonalt över ryggen, men håll ändå alltid en hand på remmen. I många fall är en hölstersäck ett ännu bättre alternativ, men vi återkommer till dem längre fram.

2. Spänntangent

Ett vapen med spänntangent kan vara säkrare än ett vapen med säkring.

Enligt en vitt spridd uppfattning är spänntangenten säkrare än en säkring. Vad gäller risken för vådaskott till följd av ett mekaniskt fel stämmer det. Men spänntangenten ger inget skydd mot den mänskliga faktorn, som är ett betydligt vanligare problem. Om bytet från säkring till spänntangent ska ge högre säkerhet måste rutinen att spänna ner vapnet sitta i ryggmärgen.

Envis träning är den bästa vägen dit. Gör en rutin av att spänna ner vapnet efter alla spännande situationer och alla avslutade skjutningar. Träna på att göra likadant varje gång, även på skjutbanan. När du automatiskt spänner ner vapnet under lugna förhållanden kommer du troligen att göra rätt även under mer stressade jaktsituationer. Men dubbelkolla ändå.

En särskild aspekt med spänntangent är att den i de flesta fall kräver betydligt mer kraft än en vanlig säkring. I vissa fall kommer jägaren att spänna upp vapnet i förväg. Det ökar definitivt risken för ett vådaskott betydligt, i de flesta fall helt i onödan.

På en klövviltjakt lossas de flesta skott i situationer med relativt gott om tid. Där finns ingen anledning att spänna upp vapnet i förväg. Men med det sagt finns det förstås även situationer där det är förståeligt om vapnet spänns i förväg. Kanske befinner du dig mycket nära ett ståndskall på en skadad björn. Men behandla i så fall vapnet med största respekt. I den situationen är vapnet definitivt inte säkrare än en studsare med en smidig säkring som osäkras momentant i anläggningen.

Har du varit i en stressig situation – kontrollera alltid att vapnet verkligen spänts ner.

Den som ofta skjuter snabba skott på korta avstånd är bäst betjänt av en relativt tung avtrycksvikt. Även om det behövs en snabb repetering är risken att ett skott avlossas av misstag minimal. Foto: Ulf Lindroth

3. Ställbart tryck

Om du oftast ägnar dig åt lugna precisionsskott kan det vara frestande att ställa ett ställbart tryck på en låg avtrycksvikt. Men det finns en anledning att standardstudsare brukar kräva en kännbar press för att avfyras.

Vid snabb repetering kastas handen tillbaka till pistolgrepp och avtryckare. Är avtrycksvikten för lätt finns risken för oavsiktliga avfyringar. Det gäller alldeles särskilt den som skjuter med handskar på.

Trycket på en allroundstudsare eller en studsare för klövviltjakt bör inte vara ställt på mindre än 1,5 kilo. Det gör inget om det är ställt på två kilo, även om olika skyttar har olika preferenser. Vapnet kan ändå fungera utmärkt till precisionsskytte, förutsatt att trycket är rent och distinkt. Trycket är därför en av de viktigaste detaljerna då du väljer din studsare. Har du en studsare med ett dåligt tryck finns det bra utbytestrycken att köpa till många vapenmodeller.

Undvik i vilket fall som helst låga avtrycksvikter på vapen som ska repeteras snabbt. Känslan när en frusen hand kastas in på pistolgreppet efter repetering och kvitteras med ett vådaskott är ingen bra känsla.

4. Halvautomat

När det gäller kulvapen är skillnaden mellan halvautomat och repeterstudsare inte så stor. Ingendera har automatisk säkring och ingendera kan brytas. Men halvautomatens öppna slutstycke är inte lika synligt som repeterstudsarens, så vid samling under jakten bör det kompletteras med en patron på tvären eller gärna en säkerhetsflagga i signalfärg som placeras i patronläget.

Skillnaden mellan ett halvautomatiskt hagelgevär och ett brytvapen är större. Ett brytvapen för jakt har i regel automatisk säkring, så i och med att du laddar om är vapnet säkrat igen. Halvautomaten kan du fortsätta ladda och skjuta utan att säkringen aktiveras. Det måste du göra själv.

Det är ganska enkelt att lära sig säkra halvautomaten efter skott i normala situationer, då något förväntat inträffar. Men var extra uppmärksam efter en situation då något oväntat hänt. Det kan ha varit en skadskjutning, eller kanske en situation med omladdning och flera snabba skott. Det är också lätt att tappa fokus om hunden är olydig. Försök komma ihåg att kontrollera säkringen ändå.

Återigen är träning det bästa sättet att nöta in rätt rutin. Det är väl värt besväret. Det är mycket obehagligt att efter en stund upptäcka att man bär ett osäkrat vapen. Och då har man ändå haft tur.

Halvautomaten kan inte heller brytas. Det i kombination med att det är lättare att glömma att säkra gör att jaktkamraterna har rätt att kräva en helt perfekt vapenhantering vid sällskapsjakt där någon använder halvautomat. Mynningens riktning får aldrig vara fel.

Att vapnet bärs med en patron på tvären i utkastarporten är regel. Det kan du faktiskt göra även om du jagar ensam över en stående fågelhund. Det går förvånansvärt snabbt att välta in patronen och stänga slutstycket om du tränat lite på det.

Det naturliga valet är att lämna patronläget tomt då vapnet bärs i hölstersäck. Det finns alltid en risk att något häktar i avtryckaren. Foto: Ulf Lindroth

5. Hölstersäck

Att bära vapnet i en hölstersäck är säkrare än att bära det i vapenrem. Det är alltså ett utmärkt alternativ för transport. Men vapnet bör likafullt alltid bäras utan patron i patronläget. Har du tid att dra upp vapnet har du också tid att repetera in en patron.

En patron i patronläget på ett vapen med spänntangent kan visserligen vara absolut säkert. I teorin. Men om du är frusen och trött och stoppar ner vapnet tillräckligt många gånger i hölstret är risken stor att du till sist glömmer att spänna ner mekanismen. I de flesta fall häktar inget i avtryckaren, men då och då fastnar en rem eller något annat och det är fullt möjligt att det händer just den gången.

Stoppar du ner vapnet med mynning först är risken störst då det stoppas ner, stoppar du ner det med kolven först är risken störst då du drar upp det. Håll alltid koll på mynningen, oavsett vilka laddningsrutiner du har.