Jag kommer här att utveckla några tankar jag fått i samband med den jakt jag bedriver samt samtal med jägare och markägare sedan ungefär 20 år tillbaka. 20 år under vilka jakten förändrats ganska mycket.

Efter älgboomen och rådjursexplosionen då jägarkåren växte markant, kom jägarkåren att minska från det sena 1990-talet och framåt. Det senaste halvdussinet år har jägarkåren åter ökat, mycket beroende på ett intresse för ekologiskt och lokalt framställt kött.

Hand i hand

Fenomenet med jaktens ökade popularitet går hand i hand med gårdsbutiker, bondens marknad, ekoringar etc. Under samma period har även viltstammarna förändrats, rådjuren har minskat och älgstammen är lokalt nere på tidiga 1970-talsnivåer.

Andra djur ökar, dovviltet sprider sig och är i södra Sverige vanligare än älgar men allra bäst har det gått för vildsvinen som finns i fasta stammar i hela Götaland och stora delar av Svealand.

Båda viltslagen ställer till problem för markägare, dovviltet är gräsätare och kan gå hårt åt vallskörden om de är mångtaliga, hjortarna kan även feja sönder stora och halvstora träd. Vildsvinen kan ställa till oreda i brukad mark.

Mest betalande

När intresset för jakt ökar är det lätt att som markägare lockas arrendera ut jakträtten till den som betalar mest, inte minst om marken ligger inom någon timmes bilväg från en större stad. Detta kan vara en bra lösning, men man bör som markägare väga in fler faktorer innan man gör det inte minst möjligheten för jägarna att på kort varsel komma och hjälpa till när vildsvinen varit framme.

Det finns en stor mängd jaktformer. En del kan bedrivas på små ytor, andra kräver lite större ytor. Vill man ha en samlad förvaltning med möjlighet att använda jaktens alla möjligheter att förvalta viltstammarna i ett område är det bäst med lite större sammanhängande jaktområden.

Åtelkameror är ett bra sätt att hålla kolla på vildsvinens vanor i ett område. Sedan ett par år behöver man inte längre myndighetstillstånd för att använda dem.

Vad som är lite större varierar mellan olika delar av Sverige och hänger inte minst samman med hur täta viltstammarna är. Stora jaktområden skapar alltså den bästa möjligheten att bedriva en effektiv och rationell jakt. Detta bör man påminna markägaren om på ett fint sätt när denne står i begrepp att välja ny jakträttsarrendator.

Kontakten viktig

Ju bättre jägaren och markägaren känner varandra, desto större chans är det att viltförvaltningen känns lyckad för båda parter. Detta är egentligen självklart men ibland måste man påminna om det självklara. Ett sätt för markägare och jägare att närma sig varandra är att efter jaktåret sätta sig ner tillsammans och gå igenom vad man tycker har funkat och vad som inte funkat. Några saker att prata igenom vid sådana möten är:

• Hur upplever markägaren viltskadorna? Finns det delar av marken som är mer utsatt för skador än andra delar? Kan man lägga upp bruket av marken på ett annat sätt för att minska skadorna? Det är upplagt för problem att odla ärtor, majs eller vete direkt intill en tät oröjd granplantering eller vass om det finns vildsvin i trakten.

• Kan man underlätta skyddsjakten genom att slå av ett par strängar i kanten av gärden med attraktiva grödor?

• Kan man hjälpas åt att skrämma bort rådjurskid från gärdena inför slåtter? Eller är det aldrig ett problem?

• Har jägarna nycklar till eventuella vägbommar så de lätt kommer åt alla delar av marken? Kommer man inte åt ett område för transporter så minskar jakttrycket i det området då alla människor väljer minsta motståndets väg.

• Finns det något ”journummer” som markägaren kan ringa till och snabbt få hjälp vid viltskador?

• Är det tillåtet för jägarna att röja skjutgator? Om markägaren inte vill att jägarna gör det själva så är det bra att gå ut i marken tillsammans och komma överens om en rimlig röjning för att skapa bättre och säkrare skottmöjligheter.

• Har markägaren några synpunkter på om jägarna jagar med grythund och gräver för att få skottchans i gryt?

• Har markägaren några synpunkter på var jägarna lägger ränta och slaktavfall från fällda djur?

• Finns det obrukade marker som kan omvandlas till viltåkrar, här kan det dessutom vara så att en viltåker ger rätt till arealstöd. Viltåkrar har flera fördelar, dels gynnas den biologiska mångfalden och dels kan de bidra till att viltskador på marker i närområdet minskar.

• Hur ser jägarna som arrenderar jakten på att markägaren ringer in egna skyddsjägare om problem med till exempel vildsvin eller gäss blir för stora? Detta är viktigt att prata igenom, specificera och reglera i upplåtelseavtalet.

Ett vildsvin skjutet på åtel. Den ettåriga galten gick undan efter skottet och en hund fick hämtas för att leta reda på vildsvinet, som låg dött bara 100 meter från skottplatsen. Stora jaktmarker och god samverkan mellan de som jagar i ett område underlättar när man skall leta reda på djur som gått undan efter skott. Foto: Leif Häggström

Till sist

Det är bara fantasin som sätter gränser för vilka möjligheter ett nära samarbete mellan jägare och markägare kan generera. Låt även fantasin spela och föreställ er vad frånvaron av samtal mellan markägare och jägare medför…

Leif Häggström

Fotnot: En annan version av artikeln har tidigare publicerats i tidningen Småbrukaren nr 3/2020.