– Vi har haft frilevande kronvilt i området i snart 20 år. För några år sedan släppte vi för första gången en kapital hjort i skötselområdet. Sedan dess har flera stora skjutits, varav två guldmedaljer, berättar Oscar.

– Vi försöker hålla stammen på en lagom nivå, fast med hög kvalitet på alla individer. 2019 bestämde vi oss för att skjuta en stor hjort hemma på gården. Först till kvarn gällde. Gränsen för ”kapital hjort” var satt till 14 taggar, men den skulle gärna vara större. Åldern var det viktiga, inte taggantalet.

Mycket rörelse

Oscars yngre bror fick korn på en 16-­taggare i början av november, men hade svårt att värdera åldern på den så han avstod. Vid den här tiden var det ganska mycket rörelse på handjur i området, så Oscar åkte en runda en kväll för att spana. Han fick då syn på 26-taggaren som gick i en herrklubb på cirka tio djur.

– Den dök bara upp, ingen hade sett den tidigare. De där riktigt stora är ju som ­spöken, man kan kanske se dem under ­sommaren, men på hösten är de som borta.

Rörelse på hjortarna

Oscar bestämde sig för att försöka komma åt denna hjort redan nästa morgon. Det var rörelse på hjortarna, men den store visade sig inte. Samma sak på kvällen, men det var mest småhjortar som passerade ett plöje på väg mot ett fält med höstvete.

– Jag misstänkte att den store också gick och åt på höstvetet så nästa morgon smög jag mig ut i beckmörkret. Nästan direkt såg jag en stor hjortkrona gunga i mörkret, berättar Oscar.

– När jag kom i position var den på nästan 300 meter och snett ifrån mig, så det gick inte att skjuta.

Nytt svenskt rekord för kronhjort

Hjorten försvann in på ett uppvuxet hygge och Oscar flyttade på sig för att få ett ­bättre läge. Efter fem minuter såg han ­hjort­en igen, men vågade inte skjuta eftersom det såg ut att vara en del sly framför. Och ­hjort­en försvann ännu en gång.

– Jag flyttade på mig så att jag fick en bra skjutgata i beståndsgränsen om den skulle dyka upp igen. Men jag tänkte också: ”Vad är sannolikheten för att jag ska få se den en tredje gång?”

I 15 minuter spanade han, men inget hände. Nu visste han i alla fall var den store höll till, inför nästa försök på kvällen.

Precis när han skulle resa på sig och gå hem klev hjorten ut i skjutgatan. Oscar uppfattade direkt att det var den stora hjorten, lade an mot bogen och kramade av skottet.

– Hjorten försvann, utan minsta lilla skottecken. Det var fortfarande skumt ute och jag insåg att jag inte hade någon bra pannlampa så jag fick åka och hämta en. Väl på skottplatsen hittade jag inte ens ett klöv­avtryck. Jag såg 150 meter in i gallrings­skogen där den gått in, men ingen hjort.

Växte fram ur granarna

– Jag såg en liten dunge med smågranar 70 meter bort och tänkte att där kanske den ligger. När jag närmade mig såg jag ­något vid roten av en större tall, något som väldigt mycket såg ut som baken på en kronhjort.

– Och mycket riktigt, där låg den och den enorma hornkronan växte fram ur granarna. En oerhörd lättnad och glädje vällde fram. Jag hade skjutit mitt livs hjort!
Trofén mätte 231,64 poäng och är den fjärde största frilevande kronhjorten ­genom tiderna i Sverige.

Malou Kjellsson