Marcus beskriver en eftersöksjägares vardag: ”Handlar om respekt för liv och att minska lidande”

Marcus Wisäter är en av många jägare som i ur och skur ställer upp i samhällets tjänst och utför eftersök på trafikskadat vilt. Här berättar han själv om livet som eftersöksjägare.

Dagen har varit hektisk, fullt upp med både barn och hundar. Det har regnat till och från hela dagen. Kvällen närmar sig. Sonen sätter sig för att spela dator, dottern har äntligen funnit lite ro i soffan i vardagsrummet, min kära sambo har lyckats smita undan och har börjat grädda en blåbärspaj. I detta ögonblick ser jag min chans att smyga in i sonens rum och startar tv:n för att titta på en EM-match i fotboll.

Livet leker

Efter ett par minuter framför tv:n i sonens rum hoppar båda hundarna upp i sängen hos mig. Mysigt! Efter ytterligare några minuter kommer min kära sambo med en bit blåbärspaj. Livet leker, känner jag, den här kvällen blir bra. Just då ringer min mobiltelefon, och jag känner igen vilken ringsignal det är. Jag vet vad det gäller innan jag svarar. Jag svarar – påkört rådjur – och jag svarar självklart ja. Sms:et om uppdraget trillar in. Jag konstaterar att det är en halvtimmes enkel färd till platsen. Flyttar på gardinen, det regnar fortfarande.

Klump i magen

Det är alltid en klump i magen när jag får dessa samtal. Det är aldrig lätt att veta att ett djur ligger skadat, kanske i svåra plågor. Men jag har valt detta uppdrag för att jag vill göra skillnad. Att kunna avsluta ett djurs lidande är både en tung börda och en viktig uppgift.

Det är aldrig lätt att veta att ett djur ligger skadat, kanske i svåra plågor. Men jag har valt detta uppdrag för att jag vill göra skillnad. Att kunna avsluta ett djurs lidande är både en tung börda och en viktig uppgift.

Marcus wisäter

Jag tar på mig mina jaktkläder och gör mig redo. Verktygen och utrustningen ligger alltid packade och redo i bilen – bössan i skåpet, en ficklampa på hyllan, och ett första hjälpen-kit. När jag lämnar huset ser jag mina barn och min sambo i ögonvrån, deras stöd och förståelse betyder allt för mig.

Kritiska ögonblick

När jag kommer fram till platsen går jag metodiskt till väga. Jag lokaliserar olycksplatsen och bedömer situationen. Varje ögonblick är kritiskt. Min erfarenhet och träning hjälper mig att agera snabbt och med precision. Att se ett djur lida är hjärtskärande, men att veta att jag kan hjälpa det är en tröst.

Arbetet är både fysiskt och emotionellt krävande, och ibland är det svårt att släppa det när jag kommer hem. Men varje gång jag kan hjälpa ett skadat djur att få ett värdigt avslut, vet jag att jag har gjort något viktigt. Min familj förstår detta, och deras stöd är ovärderligt.

Respekt för liv

Det finns många som inte inser vad detta uppdrag innebär, men varje utryckning är ett bevis på vikten av det vi gör. Det handlar om respekt för liv och att minska lidande, oavsett hur liten eller stor varelsen är.

När jag kommer hem är jag helt genomblöt. Jag tar av alla kläder och hänger upp dem på galgar för att torka. Packar upp bössan och övriga verktyg, torkar av dem snabbt med en trasa och sätter elektroniken på laddning.

Nytt telefonsamtal

Jag hoppar in i en varm och skön dusch. Nu sover hela familjen, huset är tyst och jag är fortfarande lite uppe i varv. Jag bestämmer mig för att starta sonens dator och hoppa in i ett spel för att slappna av och försvinna in i en förtrollande värld bortom all verklighet. Jag hinner precis starta upp match nummer två när min mobiltelefon ringer igen. Jag känner igen vilken ringsignal det är. Jag vet vad det gäller innan jag svarar. Jag svarar – påkört vildsvin – och jag svarar självklart ja. Sms:et om uppdraget trillar in. Jag konstaterar att det är en halvtimmes enkel färd till platsen.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay