tisdag 19 mars

Jakt & prylar

Naturen är fantastisk. Mötet med den kapitala kronhjorten blev en av de häftigaste upplevelser artikelförfattaren varit med om i skog och mark. Foto: Joel Edfeldt

Mäktigt skådespel i skogarna

Premium

En klar septembermorgon rullar jag in på Emil Janssons garageuppfart. Solen har inte riktigt hunnit stiga upp och dimman ligger fortfarande tjock över betesvallarna. Emil har bjudit med mig när han ska pürscha råbock på marker i Närke. Samtidigt har han utlovat ett skådespel i form av kronbrunst, som är något utöver det vanliga.

Efter en kortare tur i bilen parkerade vi vid en hyggeskant, sedan kunde pürschen börja. Emil tog täten och smög längs en skogsväg mot en vall där det brukar vara en del vilt framme. I bakgrunden kunde man höra kronhjortarna bröla, Emil stannade ofta och spanade med handkikaren av de delar av vallen man kunde se genom träden.

Vallen verkade vara tom den här morgonen.

 

Redan i det första gryningsljuset smög vi ut på marken. Foto: Joel Edfeldt

Stannar plötsligt

– Vi fortsätter längs med vallen och spanar av ett par hyggen längre ner, sa Emil, och vi fortsatte.
I änden på den långsmala vallen kunde man skymta ett hygge genom en smal ridå av träd.

Väl framme spanades hygget av frenetiskt med kikaren.
Vi tog några steg ut på hygget när Emil plötsligt stannade och satte sig på huk. Ut på hygget klev två kronhindar. De var märkbart störda av vår ansmygning, men inte tillräckligt för att ta till flykten.
Vi avvaktade lite och kollade på det vackra viltet.
– Det är troligtvis fler, viskade Emil.
I släptåg efter de första hindarna kommer ett koppel av hindar och kalvar som fortsatte in i en ungskog. En vacker syn där viltet långsamt klev över det mörka hygget, som dimman fortfarande bet sig kvar över.
– Vi fortsätter upp i skogen, viskade Emil.

 

Dimman har lämnat hygget. Foto: Joel Edfeldt

Hjortarna brölar

Solen hinner upp innan vi började närma oss nästa område. På väg fram till det tilltänkta hygget kunde vi höra hur kronhjortar brölade för fullt i närheten.
– Ska vi gå fram och se om vi kan smyga oss på dem? frågade Emil.
Jag svarar jakande och efter en snabb planering av ansmygningen var vi igång.
Sakta smög vi längs en mosse i hyggeskanten där vi trodde att åtminstone en hjort borde vara. Vi stannade till och medan Emil spanade med kikare svepte jag över hygget med kameran i hopp om att se någon rörelse. Nästan samtidigt märkte både Emil och jag hornkronan på en tiotaggare som låg och brölade bara 150 meter bort.

 

Emil Jansson bjöd in mig på jakt och det blev en fantastisk upplevelse. Foto: Joel Edfeldt

Vi kröp sakta närmare med en höjd som enda skydd mot det öppna hygget. När vi närmade oss reste sig hjorten upp och började gå i riktning mot en annan brölande hjort, som inte kan ha varit mer än 300 meter bort.
– Ska vi försöka smyga på den med? undrade Emil.
Efter den häftiga upplevelsen har vi båda fått mersmak, så vi fortsatte ut på hygget i riktning mot nästa brölande hjort.

 

Många hjortar

På nästa höjd stannade vi vid en stor sten för att spana av hygget. Här kunde vi se flera olika kronhjortar. Ett gäng yngre hjortar smög runt i kanten på hygget. Vi hörde hur en hjort gick och brölade i en kil av hygget som vi inte kunde se från stenen vi gömde oss bakom.
Medan vi stod och funderade på hur vi skulle kunna smyga oss på den brölande hjorten utan att störa de andra djuren såg vi hur en mindre hjort tog riktning mot oss och kom allt närmare.

En mindre hjort kom in på tio meters håll. Foto: Joel Edfeldt

Jag gjorde kameran redo för att ta bilder på hjorten som ovetande om oss kom allt närmare. När den var som närmast var den inte mer än tio meter från oss. Något liknande har jag aldrig upplevt tidigare. Detta i vanliga fall så skygga vilt stod nu alldeles nära och stirrade rakt på oss. Hjorten anade att något inte var som det skulle vara, men flydde inte i panik utan klev bara lugnt bort från hygget, in i skogen.

Emil bestämde sig för att vi skulle  smyga in i skogen, för att försöka få syn på den hjort som vi ännu bara hört, men inte sett. Vi hoppades kunna nå fram till hyggeskanten utan att stöta något djur.
Sakta närmade vi oss hyggeskanten, när vi plötsligt kunde se hur hjorten låg ute på hygget. Den brölade fortfarande, trots att den låg och vilade i det första solljuset.

 

Allt närmare den stora

– Smyg först du, med kameran, viskade Emil.
Jag tog skydd bakom en gran och smög mig närmare. Väl framme vid granen var vi inne på 70 meter.
– Gå bara rakt mot den, sa Emil tyst.
– Då borde du kunna få några bra bilder när den reser sig.
Jag klev ut bakom granen och började gå rakt mot hjorten. Efter cirka 15 meter reste sig en hind som legat mellan oss och hjorten, utan att vi anat henne. Hon var inte säker på vad det var som stör hennes vila, så hon flydde inte i panik, men i och med att hon reste sig ställde sig även hjorten upp.
Kameran jobbade för fullt i några sekunder, sedan är det som om hela hygget vaknade till liv. En hel flock kronvilt tog till flykten. Det var en grupp på mellan 20 och 30 djur som vi inte ens hade anat där ute på hygget. De tog nu till flykten och försvann mot närmaste ungskog.

Den kapitala hjorten blev kvar ute på hygget en stund. Foto: Joel Edfeldt

Hjorten blev kvar ute på hygget ett tag innan den började bröla vidare. Detta samtidigt som han bara bytte hygge, och någon minut senare kom resten av djuren smygande efter honom i hyggeskanten.
En av de häftigare upplevelserna jag har varit med om i skog och mark.

Klockan hade hunnit bli rätt mycket när hela skådespelet var över. Vi bestämde oss för att bryta morgonens jakt, för att göra ett nytt försök på en annan mark till kvällen.

 

Nya marker

Efter några timmars vila och en förflyttning på några mil var både Emil och jag redo för ett nytt försök. Vi hade bestämt oss för att dela på oss, detta för att öka chanserna att komma åt något skjutbart. Jag hade därför beväpnat mig med både kamera och gevär.
Jag bestämde mig för att smyga upp på en liten berghäll som vette ut mot ett hygge som brukar hålla en del vilt den här tiden på året. Väl framme i kanten på berghällen jag tänkt sätta mig vid, spanade jag av hygget utan att se några tecken på vilt.
Jag la ifrån mig bössan, skjutstödet och började kränga av mig ryggsäcken. I samma stund såg jag en rörelse i ögonvrån.

Det var en räv, som jag i min kikarspaning missat där ute på hygget, som nu tog till flykten. Inte utan frustration tvingades jag lyfta på hatten när räven smet in i skogen.

 

Det blev lyckat

Det blev en lyckad pürsch till sist. Foto: Joel Edfeldt

Jag smög snabbt vidare, snabbare än vanligt då den missade chansen på räven gnagde. Väl nere vid den andra delen av hygget konstaterade jag snabbt att där också var tomt. Jag vände tillbaka mot berget i hopp om att något annat hade klivit ut på hygget.
Tempot hade nu sjunkit, under tiden spanade jag av den andra hyggeskanten som övergår in en tallplantering. Plötsligt fastnade blicken på något i planteringen som inte riktigt passade in färgmässigt. I kikaren kunde jag konstatera att en råbock låg precis i hyggeskanten.
Jag stod stilla ett tag för att beskåda bocken, det var en sexa. Bestämde mig för att göra ett försök på den och smög sakta upp mot berget där jag för bara en halvtimme sen missade chansen på räven. Skjutstödet lämnade jag. Planen var att skjuta från en liggande position, med ryggsäcken som stöd.
Jag kröp långsamt upp över kanten på berget. Väl framme kunde jag konstatera att bocken låg kvar. Nu var det bara att vänta.

 

Sakta klev bocken fram

Jag låg stilla på stenen. Det var inte bekvämt någonstans, ryggen började värka i den obekväma ställningen och den blöta mossan började kyla på medan minuterna tickade på. Efter 20 minuter reste sig råbocken, dock utan att ge något rent skottläge. Hållet var ungefär 110 meter, men han skymdes av täta tallar.
Nu följde jag bocken i kikarsiktet, i väntan på att han skulle kliva fram i en lucka. Efter ytterligare någon minut stannade bocken till med en bra bredsida i en lucka och skottet gick.
Bocken la sig på plats.
Jakten var över.
Det blev en lyckad pürsch till sist, men dagens starkaste minne var nog ändå morgonens upplevelse med kronviltet – ett av skogens mäktigaste skådespel.

 

Joel Edfeldt

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Samtidigt på JaktPlay