När jag var plats på marken strax utanför Mörbylånga på Öland, var det fortfarande mörkt så jag fick vänta in ljuset ett par minuter.

Jag började sakta smyga mot skjutstegen som jag tillsammans med farsan ställt på plats bara någon vecka tidigare, ett nytt fint pass som nyligen hade avverkats. Att gå dit från bilen tog cirka 20 minuter. 

I kikarsiktet

Väl på plats i stegen hade det ljusnat ordentligt och efter bara några minuter visade sig ett rådjur hundratalet meter bort. I kikarsiktet syntes att det var ett smaldjur, men strax efter kom revirbocken in i kikaren.

Hornen stack upp högt över öronen och han var rejäl i kroppen så jag höll mot bogen och kramade av skottet. Där blev han på plats. 

Som vanligt tog jag en kopp kaffe innan jag gick fram till skottplatsen. Bockens horn syntes inte så tydligt, då han låg tippad över en stock. Men när jag tog tag i nacken kändes hur tungt det var och nu syntes de rejält kraftiga hornen. De var betydligt större än vad jag hade förväntat mig. 

Konkurrens i familjen

I familjen har vi sedan tidigare fyra medaljbockar som har pryder väggarna, men ingen som bedömts till guld. En tillhör mig och farsans har skjutit de andra tre.

Min silverbock värderades till 122,3 poäng och farsans största är värderad till 124,1 poäng. Farsan har länge skojat med mig om min bock med de ynkliga poängen.

Men nu kan jag gott glädja mig med mina 162,4 poäng från denna grymma returbock.

Hornen är lite krokiga så några stilpoäng fick han inte, men jag är glad ändå. Det har alltid varit en dröm att få in en guldbock i passet. 

August Ivarsson, 25 år
Kalmar