2 jan 2021 var jag med en kompis på en uppsiktsjakt. Småvilt stod på schemat den dagen.

Min tidigare erfarenhet av jakt var väldigt begränsad, hade endast varit med min pappa några gånger som liten men fattade aldrig tycke för det då. Men denna fantastiska dag med goda vänner, fin natur och spänning fick mig att inse att detta var något för mig.

Ganska omgående efter började jag plugga och tog min jägarexamen 1 juni. Det var en lång väntan på licensen fram till början av september.

Under sommaren fick jag frågan om att gå med i ett älgjaktlag i trakten, en chans som jag tog.

Fällde ett rådjur

Jag jagade småvilt hos min morbror och min kusin. Hade turen att fälla ett rådjur första drevjakten för kusinens drever.

Vi spolar fram till älgjaktspremiären.

Det är med en väl laddad matsäck och på darriga ben som åker jag till samlingen. På eftermiddagen och vid dagens andra såt får jag närkontakt med en älg.

Älgen ställer sig på bajonettavstånd och jag är så nervös att benen darrar. Min passgranne hade rapporterat på radion att hunden var efter ko med kalv.

Till mig kom bara kon och jag avstod skott då jag var så osäker.

Efteråt tänkte jag att där rök min chans. Var det en kviga? Vart var kalven? Nu får jag nog inte se en älg mer i år.

Ny chans

Någon helg senare sitter jag åter på pass. En fyrvägskorsning med små grusvägar och jag tänker att här kan jag ju inte kunna skjuta åt något håll förutom ett eftersom det är hus i bakgrunden.

Efter en timme börjar hunden Jejja skälla precis bakom mig på andra sidan ett litet skogsparti.  De ropar på radion att jag ska vara beredd och det tar inte många minuter förrän älgen kommer med Jejja hack i häl. Ingen skottchans och älgen springer på vägen ner mot min passgranne och jag är på gång att meddela på radion att kvigan (som jag bedömt den som) är på väg till honom, när kvigan viker av och hunden kommer en liten bit ifrån. Precis där jag har skottläge kommer kvigan och jag skjuter.

Lägger sig

Tiden står stilla och jag funderar, vad fan gör jag nu. Efter någon sekund kommer jag på, ja just det repetera och jag dra på två smällar medans jag har läge. Jag ser att älgen vacklar till och lägger sig en bit bort.

Jag tar ett par djupa andetag och meddelar på radion att jag tror älgen ligger även fast jag ser hunden redan raggar älgen. Min gode vän och tillika vice jaktledare kommer och bekräftar att den ligger och är en kviga.

Skönt.

Sover gott denna natt och ser fram emot kommande jakter.

Helgen efter får jag chansen när min kompis jämthund Geisha får upptag på ko med en kalv, betydligt lugnare skjuter jag och den lägger sig direkt. Vad fasen händer?. Och tänker att sådan här tur kan man ju inte ha.

”Skäms nästan”

Helgen efter så kommer ko och kalv på 40 meter ute på en odling. De går först mot min passgranne men viker av mot mig precis utanför skotthåll för min granne.

Kon gör utfall mot hunden och kalven står kvar med full bredsida. Straffspark utan målvakt. Tredje älgen första året. Helt galet. Skäms nästan när jag kommer tillbaka till samlingen.

Min pappa har jagat i säkert 30 år och skjutit 2 kalvar totalt på dessa år. Jag hade den otroliga turen att fälla tre älgar första året.

Fast i jakten

Ödmjukheten är stor. Inte nog med detta så har jag hade ett kanonläge på en 11-taggare en timme efter att vi skjutit fullt på tjurar.
 Man kan lugnt säga att jag är fast i jakten nu och ser fram emot jakten till hösten igen. Men räknar inte med att få se så mycket som en ekorre kommande år.
Jag vill avsluta med att att tacka Eneryda VVO och framför allt Boön:s jaktlag för fantastiska jakter och god gemenskap.

Kristian Teandersson