Regnet har upphört. De friska vindarna har dragit isär regnmolnen och nu visar sig den klarblåa himlen över Vejejaur några mil utanför Arjeplog. Under morgonens jakt har fyra älgar observerats, men något direkt skottillfälle fick ingen av passkyttarna. En av älgarna simmade dessutom över en sjö och fintade bort hunden. En annan älg sprang in på grannmarken.

– Usch vad kallt, säger Helge Lindahl när han kommer gående mot jaktlagets samlingsplats där en värmande eld väntar.

Han har suttit på pass i några timmar.

– Jag såg två rådjur. Det gick fort, de hade bråttom, fortsätter han och slår sig ner på stolryggsäcken.

Helge Lindahl på älgpass i Vejejaur utanför Arjeplog. Nästa år fyller han 100 år och är han pigg och klarar skjutprovet kommer han att vara med även då, säger han. Foto: Lars-Henrik Andersson

En efter en anländer jägarna. Totalt är de 13 stycken och snart fylls bänkarna runt eldstaden och morgonens händelser ventileras samtidigt som Ulf Mattsson häller i kokkaffe i den stora sotiga pannan.

– Kom, jag vill visa dig något, säger Helge och går bort mot bilen.

Där plockar han fram ett svartvitt fotografi föreställande honom själv och en jaktkompis med var sin hund i koppel.

Under 1950- och 1960-talet var det inte särskilt gott om älg i de norrbottniska skogarna. Helge Lindahl, till vänster, och en jaktkompis är här på väg ut på älgjakt 1960. Foto: Privat

På baksidan av kortet står det ”1960” och Helge berättar att det var ont om älg på den tiden. Var och en jagade för sig själv eller i lag med någon kompis. Regelrätta jaktlag var det inte tal om då.

– Man såg nästan aldrig en älg, vi blev utan älg flera höstar, säger Helge Lindahl som trivs med att jaga älg, och lyfter fram den viktiga sociala samvaron med jaktkompisarna.

”Jag har varit i timmerskogen sedan jag gick ut skolan och fram till pension. Sedan har jag åkt skidor och har ett prisskåp med flera hundra pokaler och medaljer. När jag var i 20-årsåldern blev jag aldrig trött. Det var faktiskt lite konstigt.”
– Helge Lindahl

Han har levt ett aktivt liv. Jobbat i skogen som timmerhuggare i alla år. Först med såg och yxa och därefter motorsåg. Det senare har satt sina spår. Hörseln är dålig men fysiken är det inget fel på.

– Vi hade inga hörselskydd när vi började använda motorsåg, det är därför jag hör illa, säger Helge Lindahl.

– Varför är jag så pigg och är nästan hundra år? frågar han både sig själv och mig.

– Jag har varit i timmerskogen sedan jag gick ut skolan och fram till pension. Sedan har jag åkt skidor och har ett prisskåp med flera hundra pokaler och medaljer. När jag var i 20-årsåldern blev jag aldrig trött. Det var faktiskt lite konstigt, säger Helge Lindahl, som arbetade först åt det privata skogsbolaget Sävenäs som ägde skog utefter Skellefteälven. Han jobbade senare åt Domänverket, det som i dag är Sveaskog.

Yngst och äldst i jaktlaget. Vera Lindén är 8 år och jaktkompisen Helge Lindahl 99 år. Vera bor i Alingsås men frågade rektorn om hon fick vara ledig två veckor för att jaga älg i Norrbotten. Rektorn hade svarat: ”Självklart får du det!”. Foto: Lars-Henrik Andersson

Helge Lindahl är född och uppvuxen i Kasker, Mellanström, på gården Hemholmen, drygt tre mil söder om Arjeplog. Där har han bott hela sitt liv. Gården är omgiven av vatten där Hornavan, Uddjaur och Storavan binds samman av Skellefteälven.

Han skulle kunna ta båten och köra norrut till Arjeplog. Alldeles intill gården går ett elljusspår.

– Jag brukar sköta om skidspåret på vintern. Det är två kilometer långt. Hur många varv jag åkt det genom åren vet jag då inte, säger han när vi står på gårdsplanen efter jakten.

Smått unik

Han har skjutit ett antal fina älgtjurar. Den största vägde 320 kilo (slaktvikt).

Helge Lindahl borde vara smått unik som älgjägare med sina 99 år. Den 24 februari 2022 fyller han 100 år.

– Är jag fortfarande pigg kanske jag är med på älgjakten nästa år igen, säger han.

Sundås jaktlag anno 2021. Främre raden från vänster: Helge Lindahl, Ulf Mattsson, Vera Linden och hunden Nila. Bakre raden från vänster: Björn Lindström, Sören Marklund, Tommy Westerlund, Tomas Lindahl, Daniel Marklund, Dan Marklund, Hans Landström, Patrik Laestander, Mikael Eriksson Foto: Lars-Henrik Andersson

Dan Marklund, jaktledare, berättar att Helge trots sin höga ålder inte har några problem med att fixa skjutprovet.

Alla i jaktlaget ska skjuta högviltdekalen, som innebär att skytten med jägarmässigt stöd ska klara av att skjuta fyra bra skott i följd mot en stillastående älgfigur på 80 meter.

– Det går bra att skjuta. Numera är det ju kikarsikten på vapnen. Det hade vi inte förr, säger Helge Lindahl.

Inga betänkligheter

Dan Marklund berättar att han som jaktledare inte har några betänkligheter med Helges höga ålder.

– Han skjuter godkänt, håller på säkerheten och är klar och redig. Så länge du som jägare fixar det så är det inga problem.

Helge Lindahl har tagit flera guld i veteran-VM i längdskidor. Foto: Lars-Henrik Andersson

Runt elden vid samlingsplatsen dricks det kaffe. Ulf Mattsson bjuder på torkat renkött.

Helge skär några skivor och äter till kaffet.

”Va! Ska vi inte jaga mer? Börjar folk bli trötta?”
– Helge Lindahl

Någon frågar om de ska jaga på eftermiddagen.

– Nä, jag tror vi rundar av nu, säger Dan Marklund.

– Va! Ska vi inte jaga mer? Börjar folk bli trötta, säger Helge Lindahl. 99 år.