Tony Göransson bor i Jämtland och är ganska nybliven som jägare. Han bedriver viltvård hemma på sin gård och håller efter rävar och kråkfåglar när tillfälle ges.

Men någon egen jakthund har det inte blivit av att skaffa ännu. Därför följer han gärna med på olika sorters jakter efter småvilt, som fågeljakt med trädskällare och harjakt med stövare.

Efter att ha varit nära att skjuta en hare förra vintern, hade han bestämt sig för att nu i år skulle han skjuta sin första hare under jakt med stövare.

Flera gånger under hösten hade han varit nära att få haren i sitt pass, men som ordspråken säger – ingen vet var haren har sin gång och nära skjuter ingen hare.

Små nystan

Morgonen den 13 oktober var hargänget ute och släppte hamiltonstövaren Libäckens Bezzy på ett ställe där man visste att en skogshare brukade hålla till. Bezzy markerade snart att här luktade det hare och det blev röda små nystan på pejlen, när hon letade sig fram efter haren i berget.

När hararna blivit vita i sin vinterpäls sitter de i daglegan ända tills hunden nästan trampar på dem, därför kan det ta lite tid innan upptaget kommer. Så var det nu, det tog ungefär en timma innan Bezzy fick upp haren på benen.

Harvärjan

Då kom det ett upptag som hördes över hela skogen. ”Jösse” tog omgående till harvärjan och löpte runt uppe i berget för att lura hunden. Men Bezzy är en rutinerad tik och hon tappade inte bort sin hare under den första drevtimman.

Till slut tog sig haren ut på en grusväg och då kom drevet mot Tony, där han ställt sig på pass.

– Jag fick se den vita haren komma och på 25 meter sköt jag den. Den sprattlade lite efter första skottet så för säkerhets skull sköt jag ett till, berättar en glad jägare som äntligen skjutit sin första hare.

Foto: Per Andersson

När Bezzy kom fram till den skjutna haren bet hon lite i den och Tony berömde henne hjärtligt.

Sedan fick han anvisningar om hur han skulle göra när han tog ur haren, men först undersökte han noga hur en hare ser ut. Han vände och vred på den och förundrades över hur stora bakfötter en vuxen hare har.

Per Andersson