Hundföraren stötte en dovhind som hans korsningshund tog upp. Inte långt bort blev det ett intensivt ståndskall i en tätning, vilket han inte varit med om särskilt ofta. Hundföraren gick runt för att komma i rätt vind och när han kom fram mot ståndplatsen såg han dovhinden göra utfall mot hunden.

Hundföraren sköt hinden som han bedömde som skadad, men vad han fick se när han kom fram till det fällda djuret hade han knappast kunnat ana.

Hinden som sköts 24 november hade ett fullgånget foster på väg ut. En ovanlig händelse, minst sagt. Foto: Privat

Hinden hade ett dött foster på väg ut. Huvudet och en klöv syntes. Jägarna bedömde det som så anmärkningsvärt att de rapporterade det till SVA som omgående svarade att de varit med om en ovanlig händelse.

Enligt SVA har kalven inte varit död särskilt länge. Det ser man genom att den har päls kvar på skallen. Den hade heller inte börjat ruttna eller lukta illa.
Om den dött tidigare hade den kapslats in och blivit ett så kallat stenfoster. Troligen hade det då också kastats av hinden tidigare.

Början av april

Dovviltet brunstar vanligtvis i oktober–november, med ett vidare spann september–december. På SVA uppger man att dovhindar är säsongsmässigt polyöstrala, vilket innebär att de brunstar om gång på gång i upp till sex månader.

– Om man då räknar baklänges för denna hind, med knappt åtta månaders dräktighet, ska hon ha blivit dräktig i början av april. Då borde hinden brunstat om ett antal gånger från september till april, säger jägaren som Svensk Jakt varit i kontakt med.

Kanske beror det på att det är ont om rejäla dovhjortar med goda arvsanlag som duger som far till hennes kalv, funderar jägaren vidare.

– Det är ju hindarna som väljer hjort, inte hjort som väljer hind. Men ändå fanns det uppenbarligen någon hjort i april som slutligen passade som far till hennes blivande kalv, säger jägaren.