– Det var lite ovant att sitta på pass. Jag brukar gå med hund, men året innan hade jag varit tvungen att ta bort båda mina hundar så nu fick jag sitta och posta i stället, berättar Daniel.

Den här morgonen var lugn. En hund hade skällt några skall, men det var allt. Klockan närmade sig nio.

– Plötsligt knäppte det till bakom ryggen på mig. Jag vred sakta på huvudet och där stod en stor älgtjur på en liten myrkant. Han stod på bara 30 meter och tittade på mig. Jag hade inte hört ett enda ljud innan det där knäppet och då är det ganska eländig terräng fram till den där lilla myren.

Åt fel håll

Daniel satt vänd åt fel håll. Men det var bara att göra ett försök. Sakta, sakta vända på sig och lika sakta lyfta bössan. Som tur var låg vinden rätt och han hade en liten, liten gran som skydd bakåt.

– Jag såg ju på kroppen att tjuren, ursäkta språket, var jävligt stor så jag blev lite nervös. Och det kändes som att det tog en jättelång stund att vända mig, men antagligen var det inte så länge. Till slut hade jag i alla fall kommit runt. Tjuren stod med bredsidan till så det var ett perfekt läge.

I skottet markerade tjuren, men sprang 40 meter och försvann in i skogen och kom sedan på en annan postare. Precis när han skulle skjuta så försvann tjuren nedför en brant bergskam och det blev tyst. Efter en stund smög han fram och tittade och då låg tjuren där död.

Tjuren från Lidsjöberget blev den största trofén som mättes in under 2018 med sina 352,5 poäng. Det blev också Daniels första guldhorn.

– Ja, det var en bra jaktvecka. Första dagen fick jag skjuta en liten sextaggare för en unghund. Den första älgen för den hunden. Så sammanfattningsvis kan man ju säga att det började bra och slutade ännu bättre!

Malou Kjellsson