Resultaten av eftersöksjägarnas ansträngningar finns lagrade i Nationella Viltolycksrådets, NVR, databas. Med tillgång till statistiken går det nu att i ett större sammanhang se hur framgångsrika eftersöken är, om det skiljer sig åt mellan län och landsdelar, med mera.

Det är ett unikt material som hela tiden fylls på med nya uppgifter. Vi bedömer att vi kommer att ha stor nytta av det för att till exempel utveckla metoderna vid eftersök, säger Markus Olsson på Jägareförbundets jakt- och faunaavdelning.

I materialet går att utläsa att eftersöksjägarna löste problemet i cirka 75 procent av fallen, ett resultat som vid en jämförelse med andra länder betraktas som mycket bra.

Skillnader mellan norr och söder

I NVR:s databas kan man också se regionala skillnader i uppklarande. I län som har en lång period av snötäckt mark är uppklarandegraden inte oväntat högre än i län med mer barmark. Likaså går det att utläsa att det är svårare att lyckas med eftersöken i områden med täta viltstammar.

Det är lättare att spåra en skadad älg på snö än på barmark. Likaså är det besvärligt att spåra en skadad dovhjort i marker där dovhjortstammen är tät, något som ställer stora krav på jägaren och hundarna, säger Markus Olsson.

Storleken har betydelse

På Jägareförbundet har man också tittat på påkörda vilts storlek i förhållande till att de dör vid olyckstillfället.

Ju större djuren är, desto mer sällan dör de direkt vid olyckstillfället. Det är logiskt, men ändå intressant att se skillnaderna, säger Markus Olsson.

Vad gäller dov, kron och rådjur påträffas cirka 30 procent av djur inblandade i viltolyckor döda på olycksplatsen. För älg är motsvarande siffra 16 procent.

Vildsvinet skiljer sig från hjortdjuren på så vis att det tål mer i förhållande till sin storlek. 25 procent av påkörda vildsvin dör direkt vid olyckstillfället, säger Markus Olsson.