Jaktvårdskonsulent Louise Gårdefalk är ansvarig för hundfrågor inom Jägareförbundet Region Syd.

För både henne och Mikael Wilhelmsson är ansvar och utbildning nyckelord för en förbättrad etik inom vildsvinsjakten och hundanvändningen.

Vi träffas hemma hos Mikael Wilhelmsson i Brösarp en grådimmig vinterdag. Jaktsäsongen lider mot sitt slut för den här gången. Under helgen har Louise Gårdefalk deltagit i en vildsvinsjakt där ännu en jakthund råkat illa ut och blivit utsatt för ett vildsvins betar.

”Det var mycket blod och eftersom vi har snö såg det ut att vara ännu mer, men hunden klarade sig.”
– Louise Gårdefalk

Hunden var rutinerad och hade aldrig tidigare skadats av vildsvin. Det visade sig när galten fällts att den hade en tidigare skada, vilket antagligen påverkade vildsvinets och hundens beteende i situationen.

– Det var mycket blod och eftersom vi har snö såg det ut att vara ännu mer, men hunden klarade sig, säger Louise Gårdefalk.

Louise Gårdefalk ansvarar för hundfrågor inom Jägareförbundets Region Syd. Foto: Pia Larsson

Allt fler jakthundar blir skadade av vildsvin, visar statistik från försäkringsbolag. Skadorna blir dessutom fler i slutet av säsongen. Djur som utsätts för jakt med hund kanske flera gånger i veckan blir grinigare.

– Vildsvinen lär sig och många kan dessutom gå med gamla skador, säger Mikael Wilhelmsson.

Han berättar att ett antal vildsvin som attackerat hundar kontrollerades och samtliga hade skador som kan ha påverkat deras beteende.

Ett förarproblem

Men Mikael Wilhelmsson anser att skadorna i första hand är ett förarproblem.

– Det är vi med vårt hundmaterial som skapat detta, säger han.

Etikproblemen är i huvudsak två. Dels att snabba vildsvinshundar även kan jaga rådjur och hjort. Dels att de kan sakna respekt för vildsvinen.

– Samtliga inblandade behöver ta ansvar för att högbenta drivande hundar inte jagar rådjur, säger Mikael Wilhelmsson.

”Det är vi med vårt hundmaterial som skapat detta.”
– Mikael Wilhelmsson

Han tycker också att det uppstått en tråkig jaktkultur där det inte längre är jaktdagen och dess upplevelser utan resultatet, antalet fällda vilt, som är det viktiga. Där någonstans blir respekten för det vilda lidande.

Både han och Louise Gårdefalk anser att många börjar jaga med sina hundar för tidigt och har för bråttom. Fler skulle behöva ställa sig frågan om hunden är mogen för vildsvinsjakt.

– Jag tror inte att alla jägare har tänkt igenom saken, hunden ska bara fungera, utan att fundera på vad just den här rasen har använts till, säger Louise Gårdefalk.

Här ser hon att hunduppfödarna behöver ta ett större ansvar för vem de säljer en valp till.

Börja senare

Mikael Wilhelmsson vill att träningen ska börja senare i hundens liv. Först ska den bli lydig och inkallningen vara på plats.

– Vid ett års ålder är bara hälften av hundarna mogna för vildsvinsjakt. Vid ett och ett halvt kanske tre fjärdedelar av dem. Om vi låter hundarna mogna först kan vi slippa de värsta incidenterna, anser han och fortsätter:

– Har man en hund som är färdig för uppgiften behövs just bara en hund, inte fyra, fem, sex … Osäkra, omogna hundar blir tuffare när de jagar flera tillsammans.

Belönas för felbeteende

Han ser även att hundar indirekt belönas för felbeteenden mot vildsvinen när hundföraren springer fram och avlivar ett djur som hunden/hundarna gått illa åt. Så har man skapat en ond cirkel.

Mikael Wilhelmsson förknippar inte vildsvinsjakt med att behöva ha väst på hunden.

– Jag har aldrig använt väst på mina hundar, det ska inte behövas om hunden arbetar rätt, säger han.

Louise Gårdefalk vill nyansera den bilden något.

– En väst är en extra försäkring, en hund kan bli trängd, säger hon.

En tanke bakom

Att blandraserna blir allt fler inom vildsvinsjakten och att de står för en allt större andel av de skadade hundarna, ser Mikael inte som något slit-och-slängfenomen, utan mer som en ”quick fix”.

– Man vill uppfinna hjulet igen.

Han har själv haft både renrasiga hundar och blandraser och har inget emot första generationens blandningar. Men då ska det finnas en tanke bakom. Svenska Jägareförbundet gör heller ingen skillnad mellan blandraser och renrasiga i sitt arbete. Diplomtest på vildsvin är öppna för alla hundar. De flesta som passerar hägnet i Agusa, för träning eller diplomtest, är dock renrasiga.

– 2018 var det rätt många borderterrier, men det varierar, det är ingen särskild ras som dominerar.

• Vad kan Jägareförbundet göra för en förbättrad jakthundsetik?

– Vi behöver jobba lugnt och sansat framåt, men med ett tydligt budskap och förklara för folk varför hunden gör som den gör. Allt hänger på hundförarutbildning, anser Mikael Wilhelmsson.

Läs även:

• Förbundet: Gör vildsvinshundarna rådjursrena

Fotnot. Den här artikeln publicerades första gången i Svensk Jakts septembernummer 2019.