Det är tre viktiga punkter i det brukardokument som idag (torsdag) klockan 11.00 överlämnas till miljöminister Lena Ek.

Brevet är undertecknat av Roger Engstrand, Karl Hedin, Jesper Jönsson, Kjell Lennartsson, Thomas Ekberg och Anders Runnérus. Där går bland annat att läsa följande: 

”Efter att ha analyserat Sveriges åtagande gentemot EU vad beträffar varg har vi kommit fram till att gynnsam bevarandestatus enligt konstens alla regler redan är uppnådd. Därför kräver vi att beslutande politiker och myndigheter genast hävdar denna status så att frågan åter kan bli en nationell angelägenhet.
Vi kräver att hänsyn från och med nu tas enligt direktivet och att åtgärder sätts in för att säkerställa att lokala, sociala och ekonomiska konsekvenser till följd av rovdjur inte får till följd att direktivets övergripande mål om en långsiktigt hållbar utveckling riskeras.

De biologiska, genetiska och fysiska förutsättningarna för vargstammen är enligt vår utredning redan på plats vilket inte minst den kraftiga tillväxten vittnar om.

Med utgångspunkt i den sårbarhetsanalys som genomfördes 2012 och de riktlinjer som LCIE definierat som gynnsam referenspopulation, bör golvet för vargpopulationen i Skandinavien kunna sökas i intervallet 100 – 120 vargar vilket är väsentligt högre än minsta livskraftiga population om 60 individer.

Enligt Art- och Habitatdirektivet fordrar gynnsam bevarandestatus en avvägning mellan gynnsam population, gynnsamt utbredningsområde och lokal acceptans. Inget bevarandeprojekt blir framgångsrikt om inte människorna som delar livsrum med den skyddade arten också accepterar den – det vill säga lokal acceptans.”

Brukardokumentet redogör bland annat för de legala aspekterna av Art- och Habitatdirektivet, biologiska status, skadornas omfattning och karaktär, vargens negativa inverkan på miljön, sårbarhetsanalysen och vargens genetik.

”I detta läge anser vi att det är avgörande att ha korrekt information, nämligen att gynnsam bevarandestatus är uppnådd såväl fysiskt som juridiskt och att det nu är upp till politikerna att besluta om hur stora olägenheter människorna på landsbygden ska acceptera.”