Sixten Aronsson har en minst sagt lyckad säsong som uppsiktsjägare bakom sig. Av de vanligaste småländska fyrfota villebråden är det bara räven som klarat sig från att komma på väggen. Övriga – som älg, rådjur, vildsvin och hare – har hamnat i boxen.

– Det är tack vare Bengt jag blivit jägare. Han har lärt mig allt jag kan och jag är så tacksam för att han haft tålamod och tagit med mig på jakt i så många år, säger Sixten som nu har egna vapenlicenser och som kan se fram emot nästa jaktsäsong då han får stå på egna ben.

Svensk Jakt träffar Sixten och Bengt hemma i villan i småländska Anderstorp där Sixten bor med sin familj. Till skillnad från många jägarhem hänger här inga troféer i hallen. Älg- och rådjurshorn och vildsvinsbetar sitter istället på väggen ovanför Sixtens säng i pojkrummet. Någon jaktlig introduktion hemifrån har Sixten aldrig fått.

– Men jag har ju Bengt. När han såg hur intresserad jag var av naturen och av fiske frågade han om jag ville följa med och jaga. Och på den vägen är det.

Hög puls hos båda
Bengt Josefsson tvekade inte och har aldrig ångrat sig. Att locka en ung jägare ut på jaktstigen är bland det roligaste man kan göra, säger han.

– Det är så otroligt spännande. När Sixten sköt sitt första rådjur hade jag minst lika hög puls som när jag fick fälla mitt första djur. Det här är något jag rekommenderar alla etablerade jägare. Ta med ungdomar på jakt, säger Bengt Josefsson med eftertryck.

Det började för rätt många år sedan. Sixten var med några gånger och tyckte det var roligt. Men andra intressen, tog allt mer tid i anspråk och jakten kom lite i skymundan även om den inte var försvunnen helt.

– Långt ifrån. Men jag hade så mycket annat att göra, säger Sixten.

Så för några år sedan tog intresset fart på nytt. Så starkt att Sixten sökte sig till vildmarksgymnasiet i Unnaryd. Efter något år där kom han fram till att han ville ha jakten och fisket som fritidsintresse, och började istället läsa till mekaniker på ett industriprogram.

Sixtens familj tycker bara det är roligt att han fått så starkt jaktintresse. Främst för Sixtens egen del, men det är också positivt att fått viltkött på menyn. Helgen innan Svensk Jakt hälsade på var det till exempel vildsvinskött på grillen.

– Vi tycker det är jätteroligt. Och det är en fantastisk fördel att Sixten fått jaga tillsammans med Bengt som är så rutinerad, säger Claes Aronsson som själv börjat fundera på att ta jägarexamen om han drar ner på uppdraget som ledare i handbollsklubben.

Brinner för jakten
Kanske har det bidragit till att Sixten nu brinner för jakten. När han berättar om sina jakter från den gångna säsongen är han så ivrig att orden snubblar över varandra. Som den gången han sköt sin första och hittills enda älg: en tjur med tre taggar i kronan.

– Vi hade älg i pass tidigare. En åttataggare kom tio meter från tornet. Vi såg den länge och hann nog räkna taggarna tio gånger var, men det blev åtta varje gång. Alltså en sådan som ska sparas.

Nästa dag jagades med löshund. Och när hundarna tagit upp och Sixten hörde älgbrak i skogen steg pulsen dramatisk.

– Jag var nervös. Det var så otroligt spännande. Plötsligt kom två tjurar. Den andra var skjutbar och jag såg tidigt att det var en tretaggare. Men Bengt som ju satt vid sidan om kunde inte räkna taggarna så jag fick vänta länge innan jag fick klartecken. I varje fall så kändes det som lång tid.

Skottet gick och tjuren försvann. Bengt som såg att träffen var bra gratulerade, men Sixten kunde inte koppla av förrän hundföraren kom fram. 60 meter bort låg tjuren och Sixten var förstås obeskrivligt lycklig.

Men så kom smolket i glädjebägaren. Majoriteten av jägarna i laget gladde sig inte åt Sixtens jaktlycka. Tvärt om. Bara ett fåtal gratulerade. De flesta var sura och arga och ansåg att Bengt och Sixten gjort fel.

– Jag kan inte förstå det. Jag gjorde ingen hemlighet av att Sixten uppsiktsjagade. Jag hade visserligen inte anmält honom som jaktgäst, men han var noterad som medföljande. Och att det var han och inte jag som sköt älgen borde ju inte spela någon roll för någon annan, säger Bengt.

Sixten fyller i. De övriga jägarnas uppträdande var en besvikelse.

– Att utmålas som en skurk för att jag skjutit min första älg var inte roligt. Man skulle ju kunna tro att vuxna karlar skulle vara lite mer generösa, säger Sixten dystert.

Fler unga borde jaga

Men så lyser han upp och fortsätter att berätta om hararna han skjutit för Bengts hund. Om första pürschbocken och om drevbocken han fick skjuta när Jägareförbundet ordnade ungdomsjakt på Skedhult. Om ytterligare en bock och om den lilla vildsvinsgalten som han fick skottläge på när han suttit vid åteln fyra kvällar i rad.

– I Anderstorp är det knappast några andra ungdomar som jagar. Det skulle vara bra om det vore fler. För jakten är så otroligt rolig och spännande att jag önskar att fler ungdomar fick uppleva den, säger Sixten Aronsson.