Vi stänger av bilen och kliver ut i det sönderbrända landskapet. Det första som slår mig är att branddoften är svag trots att det bara gått en dryg vecka sedan de tre bränderna runt Kårböle i Hälsingland släcktes. Och det är tyst. Nästan kusligt tyst.

Det här är vad som återstår av slakteriet. Foto: Olle Olsson

Vi är framme vid resterna av det som tidigare var ett älgslakteri i Långskogen-Gammelvallens viltvårdsområde. Nu återstår bara den gjutna betongplattan och eldhärjade plåtar och annat bråte.

Det blåser en del och inga fåglar hörs till. Experter säger att till våren kommer hackspettarnas trumvivrvlar att höras i den svarta, döda skogen. Men när det åter kommer att höras fågelkvitter här står förmodligen skrivet i stjärnorna.

Det är en katastrof som drabbat alla de människor som på ett eller annat sätt tvingats se sin egendom slukats av lågorna i sommarens explosionsartade skogsbränder. Tusentals markägare, fastighetsägare och jägare står plötsligt utan sin trygghet. Skogen finns inte kvar. Inte heller värdet.

Bara minnen, aska och kostnader återstår.

Tor Lindqvist framför det som återstår av Långskogen-Gammelvallens älgslakteri. Foto: Olle Olsson

Tor Lindqvist från Färila har drabbats skoningslöst. I branden förlorade han både sin skog och sina fritidsfastigheter. Och dessutom är ungefär 80 procent av den jaktmark han jagat på sedan 1970 uppbränd och död.

– Jag är ordförande och jaktledare för Långskogen-Gammelvallens viltvårdsområde. Av våra 5.200 hektar har ungefär 4.000 hektar brunnit upp, berättar Tor Lindqvist när vi går runt och tittar på resterna från det brännheta monstret som slukat jaktlagets älgslakteri.

– Förra året tilläggsisolerade vi slakteriet. Även om vi har försäkringar lär det bli en kostnad vi aldrig får igen. Men grannjaktlaget Enskogen har skänkt pengar för att vi ska kunna bygga upp slakteriet igen, det är så otroligt fint gjort av dem fortsätter han.

”Grannjaktlaget Enskogen har skänkt pengar för att vi ska kunna bygga upp slakteriet igen, det är så otroligt fint gjort av dem.”

Tre bränder

Bild över brandområdena runt Kårböle. Källa: Länsstyrelsen

I mitten av juli bröt flera stora skogsbränder ut i Dalarna, Gävleborg och Jämtland. Kårböle i Ljusdals kommun drabbades extremt hårt då tre stora skogsbränder, Ängra, Enskogen och Nötberget, rasade runt samhället.

”Jag har hört en uppskattning att det brann skog för 900 miljoner bara här i våra tre bränder.”

Exakt hur många hektar som brunnit runt Kårböle vet man ännu inte, men för att gå runt området där de tre bränderna härjat krävs en marsch på 12,5 mil. Totalt har 137 privata skogsägare och sex skogsbolag förlorat skog till bränderna.

– Jag har hört en uppskattning att det brann skog för 900 miljoner bara här i våra tre bränder, men ingen vet säkert, säger Tor Lindqvist.

Tyst fallande träd innebär livsfara. Foto: Olle Olsson

Just nu pågår brandsäkring efter vägarna så att man åtminstone ska kunna åka in i området.

– Det är livsfarligt att vara i de här områdena. Det ramlar träd hela tiden eftersom trädens rötterna brunnit upp. Vi kommer inte kunna gå i markerna eller veta hur det gått med dem innan våren nästa år, berättar Tor Lindqvist.

”Det är livsfarligt att vara i de här områdena.”

Vem som helst som äger skog förstår det fruktansvärda i att inte få reda på hur mycket som slukats av elden. Och att det är både förbjudet och förenat med livsfara att gå i markerna betyder också att jakten raseras i höst även i de områden som ligger i närheten av brandområdena.

– Springer det till exempel in en älg i brandområdet med en hund i hasorna kan man inte gå in och hämta hunden. Det är alldeles för farligt att göra det nu, berättar Tor Lindqvist.

I Långskogen-Gammelvallen jagar 34 älgjägare samt några småviltjägare. Här kommer det inte att bedrivas någon jakt alls i höst. Och frågan är hur jakten kommer att bli nästa höst, hösten efter den och så vidare?

– Nästan allting har ju brunnit ned så det blir väl bara stora kalhyggen. Det här är dessutom magra marker och det kommer att ta tid innan det växer upp skog igen. Och även om det så småningom kommer att finnas mat åt älgarna får vi bara ungskogar att jaga på. Man undrar ju hur det kommer att påverka löshundsjakten – och hur länge den påverkas, frågar sig Tor Lindqvist.

”Man undrar ju hur det kommer att påverka löshundsjakten – och hur länge den påverkas.”

Resterna från älgslakteriet.

Branden som ödelade Långskogen-Gammelvallen började en het måndag i mitten av juli. Den tog sin början till följd av ett blixtnedslag eller kanske var det en så kallad flygbrand där flagor från en intilliggande brand flög över den breda älven Ljusnan och antände den kruttorra marken även på andra sidan älven.

– Branden började en kilometer från vårt slakteri och spred sig blixtsnabbt. Det här brann nog upp redan den första dagen, säger Tor uppgivet, medan han blickar ut över det som i många år varit ett slakteri och en trivselplats för hela jaktlaget.

Hur den gamla lastbilen kunde stå pall mot branden förblir en gåta. Foto: Olle Olsson

Det är som återstår är bara sot och aska. Men 50 meter bort står en gammal, skrotig lastbil av märket Scania. Den tycks vara helt opåverkad av eldens härjningar.

– Typiskt att den där gamla skrothögen klarade sig. Och hur den kunde göra det är en gåta, säger Tor, som tidigare arbetat som deltidsbrandman i 30 år.

”Det värsta med det här är skogen och jakten.”

Det krävdes tusentals arbetstimmar, många miljoner liter vatten, otaliga helikoptrar, vattenbombflygplan och förstärkningar från hela Europa innan de tre bränderna runt Kårböle äntligen var släckta.

– Under släckningsarbetet var det flera långväga brandmän som såg björnar. De var inte vana att se björnar och flera av brandmännen var rädda för dem, berättar Tor.

Mirakulöst nog förstördes inga bostadshus i Kårbölebränderna men i byn Enskogen var det otroligt nära att även de skulle ödeläggas. Foto: Olle Olsson

Skogen och Tor hör ihop och skogen har präglat både arbetet och fritiden för honom. I många år har han arbetat på sågen i Färila och genom livet har han köpt 70 hektar skogsmark. Ett slags pensionsförsäkring och något att lämna efter sig. I stället för att åka på dyra utlandssemestrar som så många andra spenderar sina pengar på.

Skogsskiftena hade Tor på sina jaktmarker. Hur mycket skog han har kvar i dag vet ingen, men han tror att kanske fem hektar är opåverkade av branden.

– Det värsta med det här är skogen och jakten. Jag gick i pension för drygt ett år sedan. Nu kan jag inte längre hålla på i min egen skog eller jaga med min hund på mina hemmamarker, där jag jagat sedan jag följde med min egen far, säger han uppgivet.

Inom brandområdena finns vissa delar som klarat sig från lågorna. Foto: Olle Olsson

”Just nu känns det ganska hopplöst.”

Tor har jakt på andra håll, och det har såklart även en del andra av det 34 jägare starka jaktlaget inom Långskogen-Gammelvallen.

– Tre ungdomar har blivit erbjudna jakt i grannlaget Nyskogen och jag vet att det även är fler som fått tag på jakt på annat håll.

Även skogsbolag som Holmen och Sveaskog har i viss mån erbjudit branddrabbade jägare jakt på annat håll.

– Men här är jakten avlyst och det kommer att bli helt tyst den andra veckan i oktober. Jag och säkert många med mig kommer att sakna den sociala älgjaktveckan vi alltid har haft här.

Någon gång kommer jakten igång igen. Och redan nu har det faktiskt observerats älgar inne i det brandhärjade områdena.

– Det klart att livet i markerna kommer tillbaka. Men just nu känns det ganska hopplöst, säger Tor Lindqvist.

Foto: Olle Olsson