Jag kan inte påstå att jag har alla detaljer klara för mig, men eftersom jag bevakat denna långdragna och för all del krångliga historia från början kommer jag väl ihåg några av de värsta dumheterna.

Så här följer för de glömska och för de som (av förståeliga skäl) inte orkat läsa om alla turer en liten sammanställning, utan några ambitioner att vara komplett.

EU-kommissionen samt politiker från skilda länder och läger ville från början och under den tid vapendirektivet diskuterades:

• Förbjuda samtliga halvautomatiska vapen, det vill säga även våra vanliga jaktstudsare.

• Införa tidsbegränsade femåriga licenser på samtliga vapen.

• Införa strikt 18-årsgräns för innehav. Något som skulle slagit hårt mot eleverna på jaktutbildningarna vid våra naturbruksgymnasier.

• Införa obligatoriska och återkommande läkarkontroller av jägares och skyttars mentala hälsa.

• Förbjuda distanshandel med vapen. Något som skulle ställa till stora problem, särskilt i ett land som Sverige med våra långa avstånd.

• Förbjuda utannonsering av vapen till försäljning på till exempel Svenskjakt.se eller på Blocket.

• Införa krav på att vapen och ammunition skulle förvaras i skilda vapenskåp.

• Betrakta magasin som en vital del och som därmed skulle behäftas med märkningstvång och tillståndsplikt.

• Förbjuda handladdning.

Alla dessa förslag plus en lång räcka andra fördes fram för att hindra framtida terroristattacker, sådana som inträffat i Paris och Bryssel.

Att förnuftiga människor hävdade att terrorister och grova brottslingar inte bryr sig om några vapenlagar och att den enorma byråkratiska process som satts i rörelse inte skulle ha någon effekt bet inte på EU:s byråkrater och politiker, som ville visa handlingskraft.

Något måste göras och vad var då enklare än att klämma åt Europas legala vapenägare?

I tisdags överlämnade utredaren Kazimir Åberg sitt förslag till regeringen om hur EU-direktivet ska implementeras i den svenska lagstiftningen. Katastrof för sportskyttar och jägare, utropades det omgående.

Jag påstår inte på något sätt att utredningen är perfekt. Där finns förslag att kritisera och att arbeta med att förbättra och i vissa fall få bort under remisstiden som varar de närmaste månaderna.

Men katastrof?

Svenska Jägareförbundets jurist Ola Wälimaa har tillsammans med andra både inom och utom förbundet arbetat hårt för att få till en så bra lösning som möjligt för jägarna – och för sportskyttarna. Och arbetet kommer att fortsätta fram till dess att riksdagsbeslutet tas någon gång i höst.

Jag vill påstå att man har gjort det förbaskat bra. Om de ovan uppräknade punkterna inte genom ett målmedvetet arbete på nationell och internationell nivå oskadliggjorts hade vi verkligen kunnat tala om en katastrof.