Svensk Jakt har tidigare refererat Holmen skogs rapport om tillståndet för viltet i Kolmården.

Konkurrensen mellan flera klövviltarter i täta stammar är så stor att fodret inte räcker till, hävdar Jonnie Friberg, distriktschef på Holmen skog. Man kanske är slutsatserna för långtgående. Kunskap inom området saknas och mer forskning behövs.

Frågan om interaktioner mellan klövviltarter och hur vi ska samförvalta dessa är kanske den allra viktigaste för svensk viltförvaltning och viltforskning, säger Anders Jarnemo, forskare på Grimsö med kronviltet som specialitet.

Forskningsprojekt

Idag pågår vissa projekt där samspelet mellan olika klövvilt studeras. Bland annat en studie på Koberg där förhållandet mellan dov och rådjur undersöks.

Men behovet av forskning kring flerartsförvaltning är inte uppfyllt i och med det. Forskningen behöver bli ännu bredare för att klara framtidens klövviltförvaltning.
Frågor som ställs är bland annat om det finns födokonkurrens mellan klövviltarterna, hur mycket av de olika arterna man kan ha på olika typer av marker, kan man genom samförvaltning av de olika arterna till exempel minska skogsskadorna?

Det är komplexa frågor som kräver omfattande forskning. Jag säger inte att Jonnie Friberg har fel i sina slutsatser om överbetning av flera klövviltarter. Han kan ha rätt. Men saken är den att vi inte vet hur det förhåller sig, säger Anders Jarnemo.
Som exempel nämner han att det inte behöver vara ett högt betestryck eller konkurrens som får älgen att sommarbeta skott på tall. Det kan finnas andra förklaringar.

Däremot är Anders Jarnemo överens med Jonnie Friberg om att en eventuell konkurrens mellan klövviltarterna, och hur mycket klövvilt olika marker kan bära, är viktiga att studera.

Går man 2030 år tillbaka hade man på de flesta håll två klövviltarter i markerna. Idag har vi en situation där många marker har fyrafem arter och ofta i ganska höga tätheter.

När Anders Jarnemo i somras bedrev fältarbete i Kolmården fick han en bild som delvis strider mot Holmens rapport. Han fick intrycket att det var ganska gott om foder i form av frodigt blåbärsris, lingonris, ljung, lav, björksly och rönnuppslag.

Då blir ju frågan om vad de olika arterna eventuellt konkurrerar om ännu mer intressant.

Vi får heller inte glömma bort hur skogsbruket påverkar foderutbudet. Samtidigt som man från skogsbrukets sida går ut med att höga vilttätheter minskar foderutbudet kan man göra omfattande lövröjningar. Man anlägger likåldriga monokulturer som under en lång period av omloppstiden saknar mark-, fält och buskskikt, säger Anders Jarnemo.

Läs artikeln Viltet svälter i Kolmården