I en ny SLU-studie föreslås områdesriktad jakt i renkalvningsområden. Detta för att minska björnpredation på ren.

Forskarna betonar att denna jakt kan ske som vanlig licensjakt på hösten.

Efter en omfattande skyddsjakt på björn i våras i Norrbotten blev det ingen vanlig licensjakt i höst.

Jens Frank. Foto: SLU

– Vill man minska skadorna med 50 procent måste man reducera björnantalet med 50 procent i kalvningsområdet. Det går alldeles utmärkt att göra den områdesriktade jakten på hösten under ordinarie jakttid. Det behövs ingen skyddsjakt på våren. Det finns ingen fördel med att bedriva den på våren jämfört med hösten, säger Jens Frank på Viltskadecenter, SLU.

”Det behövs ingen skyddsjakt på våren. Det finns ingen fördel med att bedriva den på våren jämfört med hösten.”

Han menar att det finns flera fördelar med att att rikta jakten mot björnar i kalvningslandet på hösten under licensjakten: det blir billigare för skattebetalarna, björnens värde tas tillvara och kommer jägarna till del, minskad konflikt mellan jägare, samebyar och länsstyrelse.

Utvidgat område

– De björnar som är i kalvningsområdet under våren är också i stor utsträckning där under hösten då den vanliga björnjakten sker. Det visar rörelsemönstret hos de sändarförsedda björnarna i studien. Men eftersom björnar rör sig inom stora områden är det viktigt att jakten inte bara sker i själva kalvningsområdet utan i ett utvidgat område, menar Jens Frank.

”De björnar som är i kalvningsområdet under våren är också i stor utsträckning där under hösten då den vanliga björnjakten sker.”

Forskarna har i studien även tittat på effekterna av att kalvning i hägn, som ett skydd mot björnpredation.

– Kalvning i hägn är synnerligen effektivt.  Vi får ner björnpredationen rejält, men det är förenat med höjda kostnader. Det kommer aldrig bli företagsekonomiskt lönsamt för rennäringen. Om det ska användas förutsätter det bidrag från staten. Man får också viss ökad dödlighet med kalvning i hägn, bland annat i form av stress och sjukdomar, säger Jens Frank.

”Vi föreslår ett flexibelt system”

Vad gäller ersättningen för rovdjursförekomst föreslås ett nytt system.

– Vi föreslår ett flexibelt system. I dag får man ersättning efter hur stor yta samebyn har. Sen om de har en eller hundra björnar i sitt område spelar ingen roll. Vi föreslår istället att man baserar ersättningen på björnspillningsinventeringen, alltså hur mycket björn man faktiskt har på markerna. Det kan i sin tur skapa förutsättningar för att man vill ha björn på markerna eftersom man får ersättning för förekomst, säger Jens Frank.

Områdesriktad jakt och kalvning i hägn

Rapportförfattarna föreslår ett system som tar hänsyn till geografi, vägnät, tillgänglig personal, kunskapsnivå och rovdjursförekomst. De tycker inte att systemet i detalj ska styra vilka åtgärder som vidtas i specifika områden och situationer, utan att det beslutet lämnas till berörda samebyar. Det kan exempelvis handla om en kombination av områdesriktad jakt och kalvning i hägn.

”Man kan inte ha hela Norrbotten som ett enda förvaltningsområde”

Björn Sundgren. Foto: Magnus Rydholm

Björn Sundgren, jaktvårdskonsulent i Norrbotten, säger att resultaten nu aktualiserar frågan om att dela in länet i flera olika förvaltningsområden.

Han menar att med bland annat den omfattande skyddsjakten så har björnstammen redan sänkts i området.

– Man ligger nu i den nedre delen av förvaltningsmålet.

Björn Sundgren anser att det är viktigt införa förvaltningsområden, annars riskerar kustkommunerna inte få någon licensjakt på björn.

– Man kan inte ha hela Norrbotten som ett enda förvaltningsområde, säger Björn Sundgren.

Ur studien:

Foto: Jens Frank

”För att områdesriktad jakt på björn ska ha avsedd effekt på kalvförlusterna krävs att den faktiskt har effekt på björntätheten i kalvningsområdet. För att uppnå det krävs att området som jakten riktas mot är tillräckligt stort för att den lucka som uppstått inte omgående ska fyllas av en ny björn.

Åtgärden behöver också vara långsiktig och genomföras kontinuerligt.

Eftersom det område där kalvningen sker varierar något mellan olika år, oftast beroende på hur långt snösmältningen har kommit, är det inte ändamålsenligt att rikta jakten enbart mot fjolårets kalvningsområde.

Området som jakten riktas mot bör omfatta hela det område som bedöms komma att användas som kalvningsområden någon gång under de kommande åren.

Att genomföra jakten som skyddsjakt på våren är oftast både dyrt och svårt. Vanligtvis förutsätter detta spårsnö, som gör det möjligt att dokumentera de björnar som rör sig bland kalvande vajor, något som sällan är fallet i skogssamebyar. Att istället genomföra jakten som licensjakt på hösten gör det möjligt att även i dessa områden se björnen som en jaktlig resurs.

Kostnaden blir då låg eftersom jakten kan utföras som licensjakt av frivilliga jägare, dels som riktad björnjakt eller genom att björnar skjuts under älgjakten. Rörelsemönstret hos de sändarförsedda björnarna i vår studie visar att de björnar som är i kalvningsområdet under våren med få undantag också är där under hösten och den period då björnjakten sker.”

Länk till studien