Storskarven var skyddad i fågeldirektivets högsta skydd, bilaga 1, sedan tillkomsten av direktivet 1979, men togs bort därifrån 1997.  Den finns däremot inte skyddad i nästa steg, bilaga 2, där jakt är tillåten. Då den inte är listad menar myndigheterna att: ”Storskarv är inte heller listad i bilaga 2 vilket innebär att det därmed inte är möjligt att besluta om allmänna jakttider eller licensjakt”.

Denna bedömning och ställningstagande måste betecknas som myndighetsmissbruk.

Skarven som nu kan räknas i hundratusental längs våra kuster skapar stora olägenheter för ortsbefolkning genom förstörda kustområden. För yrkesfiskarna är det närmast katastrofala inkomstbortfall.

Går hårt åt fisken

Nästa frågetecken gäller de tre sälarterna, gråsäl, knubbsäl och vikare, som i dagsläget finns i hundratusental i svenska farvatten. Dessa återfinns i art-och habitatdirektivets lägre klassade bilaga 5, till skillnad från de större landbaserade rovdjuren som återfinns i bilaga 4 (strikt skyddade).

Både skarv och säl går hårt åt fiskbeståndet vilket har blivit kännbart för de kvarvarande kustfiskare som kämpar för sin överlevnad. Det märkliga i allt detta är att både säl och skarv tillåts öka okontrollerat till historiskt höga nivåer, och behandlas av Naturvårdsverket som om de vore strikt skyddade när ingen av dessa arter har sådan skyddsstatus i art-och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet.

Licensjakt naturlig

Det naturliga hade i stället varit att ge tillstånd till en väl tilltagen licensjakt, till fromma för både fisk och fiskare. Både säl och skarv torde ledigt klara detta utan att sätta den gynnsamma bevarandestatusen på spel.

Under 2017 finns dock tillstånd för skyddsjakt på sammanlagt 930 sälar (de tre arterna sammantaget), med olika förbehåll.

Vad gäller skarv kan tillstånd för skyddsjakt ges av respektive länsstyrelse. Skyddsjakter omgärdade med kraftiga restriktioner har dock ingen eller högst marginell inverkan på populationernas storlek.

Självsvåldig tolkning

Medan licensjakt tillåts på till exempel både varg och björn som tillhör bilaga 4, strikt skyddade, kan tillstånd endast ges för varsam skyddsjakt på säl och skarv. Många, undertecknad inräknad, ställer sig frågande till denna minst sagt självsvåldiga tolkning av ovan nämnda direktiv och de vägledningar som ges i anslutning till dessa.

Både säl och skarv har genom åren begåvats med allt stoltare och allt mer djuplodande förvaltningsplaner, alltmedan havet utarmas på fisk när Naturvårdsverket gömmer sig bakom påhittade skydd för dessa arter.

Naturvårdsverket har att hålla sig till och följa de EU-direktiv som implementerats i den svenska lagstiftningen och inte stifta sina egna lagar.

Gunnar Jakobsson

Håknäs