Naturvårdsverket överlämnade i dagarna en rapport till regeringen där man föreslår hur länsstyrelsernas administration av älgjakten ska finansieras i framtiden. Verket har gjort utredningen efter att regeringen efterlyst förslag på hur finansieringen kan bli mer stabil.

Huvudspåret i Naturvårdsverkets rapport är att systemet med fällavgifter överges och ersätts med så kallade områdesavgifter samt att medel tas ur Viltvårdsfonden. Oblygt konstaterar man att i det fall pengarna i fonden inte räcker går det bra att höja viltvårdsavgiften.

Ett huvudspår

Enligt Eva Thörnelöf, chef på Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet, fanns inte möjlighet att titta på andra sätt att finansiera administrationen, exempelvis genom att samhället tar ett större ansvar.

Eva Thörnelöf. Foto: Naturvårdsverket

– Nej, uppdraget var att vi skulle komma med förslag som var självfinansierade, och det har varit vår utgångspunkt.

Verket har inte låst fast sig vid någon modell, och skriver att frågan måste utredas ytterligare, men i rapporten finns ett huvudspår.

Den del av länsstyrelsernas kostnad som gäller IT och utbildning och som är lika för samtliga, föreslås tas ur Viltvårdsfonden. Det handlar om cirka 4 miljoner kronor. Om fonden ska kompenseras innebär det med nuvarande antal jaktkortslösare en höjning med 15 kronor.

På frågan om varför jägare som endast jagar småvilt som tjäder och hare ska betala för länsstyrelsernas älgadministration blir enhetschef Eva Thörnelöf svaret skyldig. Foto: Lars-Henrik Andersson

Inget svar

På frågan om varför jägare som endast jagar småvilt som tjäder och hare ska betala för länsstyrelsernas älgadministration blir Eva Thörnelöf svaret skyldig.

Hon hoppas att inte en sådan ordning innebär att viljan att lösa statligt jaktkort minskar ytterligare bland jägarna, och konstaterar att medel ur fonden redan i dag används för att finansiera specifika ändamål som inte är till generell nytta för samtliga jaktutövare.

Kostnader speglas

För att säkra länsstyrelsernas inkomster föreslår verket att systemet med fällavgifter överges. Med fällavgifter varierar intäkterna med hur stor älgstammen är och hur många djur som fälls och blir därmed en osäker intäktskälla.

I stället skissar man på ett system med områdesavgifter, det vill säga att älgskötselområden och licensområden i förväg får betala administrationskostnaderna.

För att säkra länsstyrelsernas inkomster föreslår Naturvårdsverket att systemet med fällavgifter överges. I stället skissar man på ett system med områdesavgifter. Foto: Lars-Henrik Andersson

Jämna ut skillnader

Om systemet arealbaseras kan länsstyrelserna själva fastställa avgifterna och därmed jämna ut de skillnader som nu finns över landet.

– Med ett sådant system speglas också länsstyrelsernas kostnader på ett bättre sätt eftersom de påverkas mer av hur många områden man har att administrera än av hur många älgar som fälls, säger Eva Thörnelöf, som menar att en sådan ordning också kan ligga till grund för en framtida flerartsförvaltning.

Köper inte förslaget

På Jägareförbundet är jaktvårdskonsulent Daniel Ligné inte särskilt nöjd med Naturvårdsverkets huvudspår. Ligné har bara hunnit titta på rapporten som hastigast och den ska diskuteras inom förbundet, men han dömer redan nu ut förslaget om att medel ska tas ur Viltvårdsfonden.

Daniel Ligné. Foto: Jan Henricson

– Om förslaget innebär att det uteslutande är jägarna som ska stå för finansieringen kommer vi inte att köpa det, säger Daniel Ligné som är kritisk till hela upplägget av uppdraget där man inte har tittat på vilket ansvar samhället har för viltförvaltningen.

– Om samhället vill, vilket man säger sig vilja, ha en ambitiös viltförvaltning får samhället vara med och betala för den också. Inom i princip alla andra områden fungerar det på det viset, men när det kommer till viltet är det alltid jägarna som ska stå för notan. Jag har svårt att förstå varför viltförvaltningen så flagrant ska skiljas ut från annan förvaltning, säger Daniel Ligné.