Hade vi förstått detta hade vi gemensamt kunnat mota Olle i grind. Nu blev det inte så, utan vi måste nu försöka rida ut mardrömmen och göra vad vi kan för att få balans i tillvaron.

Att jägarna är vilsna och oföretagsamma när det gäller varg blir vi dagligen påminda om. Intresset för manifestationer som uppmärksammar jägarnas och djurhållarnas kamp för att få till stånd ett uppvaknande hos politiker och andra som kan påverka, verkar svalt. Jägarna ställer in älgjakten eftersom älgarna inte räcker för både varg och jakt, med mera.

Sjuk inställning

Bland vargkramarna finns en till synes helt sjuk inställning att de som påverkas av vargen måste lära sig att leva med detta.

Skulle samma tankegång gälla i storstäderna skall givetvis invånarna där lära sig leva med gatuvåldet.

Även skadegörelse, upplopp och våld på fotbollsmatcher och andra tillställningar borde man tåla. Tänk vad många poliser som då skulle kunna ägna sig åt andra viktigare saker.

Tid att vakna

Vi hör och ser via media att viltolyckorna ökar och drar med sig lidande och stora kostnader.

Javisst kan det vara så, men ligger inte orsaken till stor del i att viltet är undanträngt till stråk efter vägarna där de känner sig mer säkra för rovdjur.

Ute i markerna är det ganska tunt med vilt. Att återinförandet av rovdjur kostar minst lika mycket som trafikolyckorna nämns aldrig.

Det är hög tid att vakna upp, både för makthavare och jägare.

Göran Pettersson

Hallstavik