Flera tamdjur har hittats döda i sjukdomen. Jordbruksverket har upprättat avspärrningar och nu också inlett en omfattande vaccinationskampanj med målet att vaccinera nötkreatur, får och getter i en radie om fem kilometer från Omberg. Det handlar om cirka 3.000 djur.
Men vilda djur går inte att vaccinera och efter att en älg som påträffades av skogsarbetare konstaterats död i mjältbrand sprider sig oron bland jägarna i bygden.
– Jag är bekymrad för de flesta idisslare i området, men när sjukdomen nu också drabbat det vilda blir det ännu värre. Jag befarar att det kan bli ett större utbrott bland viltet, säger Thomas Rosén som har jaktmarker på Omberg och också är kassör i Tåkernbygdens jaktvårdskrets.

Vildsvin på berget
Jonas Malmsten som är älgforskare och specialist på viltets sjukdomar tror däremot inte att det blir någon mjältbrandsepidemi bland viltet.
– Jag tror inte att den påträffade älgen blir det sista fallet i området. Det kan hittas fler vilda djur, både älg och rådjur. Men jag tror heller inte att det blir något massutbrott och massdöd, säger han.
Thomas Rosén och Jonas Malmsten är däremot inne på samma linje vad gäller hur smittan kan spridas. Båda tror att vildsvinen kan ha betydelse.
– Vildsvin etablerade sig på Omberg i vintras och de första kullarna har fötts. Och de gillar ju kadaver, säger Thomas Rosén som heller inte utesluter att vildsvin genom sitt bökande kan ha frigjort begravda och inkaplsade mjältbrandsporer.
– Vi vet att en älg som dött i mjältbrand grävdes ner på Omberg 1927. Men vi vet inte riktigt var. Man kan tänka sig att en rotvälta blottlagt jord med smittan. Eller att den trängt upp genom en spricka som bildats på grund av torkan, funderar Thomas Rosén.
En hypotes är att insekter kan ha bidragit till smittspridningen. Karl Ståhl vid SVA säger till TT att man inte utesluter att smittbärande bromsar kan vara en förklaring till mjältbrandsutbrottet.
– Det är ovanligt mycket insekter på Omberg denna torra sommar, så det är möjligt att det har betydelse, kommenterar Thomas Rosén.

Jägare i markerna
Rosén är förvånad över att Jordbruksverket inte avlyst hela området för allmänheten, utan endast spärrat de betesmarker där tamdjur dött av sjukdomen. Samtidigt är det viktigt att jägare rör sig på markerna.
– Hur jakten kommer att påverkas vet jag inte nu. Vi har diskuterat saken i jaktlaget, och att våra hundförare då var tveksamma till att släppa sina hundar i höst har jag all förståelse för.  Men jag menar att det är bra om jägarna är i markerna och är observanta på till exempel korpar och liklukt. Det är ju mycket viktigt att djur som dött av mjältbrand tas om hand och att platsen där de hittas saneras.
Jonas Malmsten säger att den som hittar ett fallvilt i området inte ska gå fram till det, utan endast notera plats och sedan underrätta myndigheterna om sitt fynd.

Flyttat viltspårprov
Jan Engholm som är ordförande i Tåkernbygdens jaktvårdskrets säger att mjältbrandutbrottet är ett stort samtalsämne bland jägarna i trakten. En direkt jaktlig konsekvens har det redan fått:
– Vi har flyttat LM i viltspår som skulle hållits på Omberg den 13 augusti till Lysings Allmänning i Trehörna. Men det är för tidigt att säga om sjukdomen får några konsekvenser för jakten i höst, säger Jan Engholm. Det som händer är mycket oroande. Särskilt som det är så långt mellan sjukdomsfallen.

Korpar och legor
Mellan en smittad ko strax utanför Ödeshög och platsen där den döda älgen hittades, på östsidan och ungefär mitt på i nord-sydlig riktning av Omberg, är det fågelvägen fem–sex kilometer.
– Jag pratade med en tjänsteman på Jordbruksverket som var förvånad över att det var så långt mellan fallen, säger Thomas Rosén. Men jag sa till honom att för en älg är det inga avstånd, det går den på mindre tid än en timme.
Rosén hoppas nu att ansvariga myndigheter inte sparar några ansträngningar för att få stopp på utbrottet. Han föreslår att man ska använda drönare för att flyga över skogsmark och på så sätt kunna hitta drabbat vilt.
– Det är förstås oerhört svårt att se ett fallvilt från luften. Men man kan hitta indikationer. Flockar med korpar, många legor i en plantering, till exempel, och sedan får man kontrollera platsen från marken, säger han.