Den tenderar att bli känslomässig, och de olika debattörerna kastar skit och beskyller jägarna för hela pro­blematiken.

I stället för att smutskasta den enda part som faktiskt gör något borde man uppmuntra och underlätta för de jägare som lägger större delen av sin lediga tid på att jaga vildsvin.
En sak är i alla fall säker: de som gnäller mest på vildsvinen bidrar inte till att problemen blir mindre. Enligt svensk lagstiftning är det ingen som äger viltet förrän det är dött, vilket gör det omöjligt att ge någon part hela ansvaret.

Gemensam vildsvinsstam
Kommunikationen mellan jordbrukaren, markägaren och jägaren är av yttersta vikt. I de sydsvenska markerna är detta många gånger en och samma person, vilket kan underlätta situationen.

Genom samverkan och goda samarbetsförhållanden kan man minimera skadorna på jordbruksmarken. Många tror dock fortfarande att man kan hantera vild­svinen enbart på den egna marken, men det är dömt att misslyckas.

Flera personer ur den icke jagande delen av befolkningen verkar sitta och vänta på den ultimata samarbetsformen samt på en riktig superfälla som kan lösa hela vildsvinsfrågan. Dessvärre hjälper detta inte ett dugg. Under tiden som parterna träter lever vildsvinen gott på vad markerna erbjuder.

Kontrakt
Alla inblandade parter måste dra sitt strå till stacken, och det enda som räknas är konkreta åtgärder i skog och mark. Som markägare måste man fundera på hur man vill att jakten ska bedrivas på den egna fastigheten och i området runt omkring.

Jagar man inte själv kan man ändå påverka situationen genom att göra inskrivningar i arrendekontrakt eller muntliga överenskommelser som reglerar jaktutövningen. Exempel på detta kan vara inskränkningar vad det gäller utfodring av vildsvin (med undantag för stränga vintrar). Inskränkningarna kan också gälla åtling, för all typ av utfodring och åtling lockar vildsvinen till den aktuella platsen eller området.

Vill man att jakten ska ske konti­nuerligt och att jägarna ska få en rimlig chans att bedriva skyddsjakt på produktionsåkrarna när vildsvinen faktiskt är där, gäller det att arrendera ut till de lokala jägarna. Väljer man att arrendera ut till höga priser och till långväga jägare blir det betyd­ligt svårare att få det att fungera.

Viktigt är att göra skillnad på ­aktivt brukad odlingsmark och mark som ligger i träda, där vildsvinen faktiskt kan förhindra igenväxning.

Som lantbrukare måste man underlätta för jägarna, så att jakten kan bedrivas på ett effektivt sätt: slå stråk utmed och i skadekänsliga grödor, hålla koll på sina åkrar så man vet var insatsen behövs.

Viktigaste jaktbytet
Som jägare har man givetvis ett ansvar att balansera viltstammarna på ett bra sätt gentemot fodertillgång och skadesituation. Vildsvinen kräver en stor jaktlig insats och kommer att bli det allra viktigaste jaktbytet i framtiden.

I flera län är redan idag vildsvin det vanligaste bytet, och vi skjuter därmed fler vildsvin än rådjur. Man får dock inte glömma bort att den svenska jägarkåren har jakten som sin fritidssysselsättning, vilket gör tiden begränsad för de allra flesta.

Som jägare måste man också ta till sig kunskap och erfarenheter om vildsvin för att bedriva jakten på ett bra och effektivt sätt.

Det finns ingen optimal eller patenterad lösning för vildsvinsförvaltningen, men en sak är säker: det gör sig inte självt, och medlet är traditionell jakt med vapen och hundar.

Tips för en bättre vildsvinsförvaltning

Kraftig begränsning av antalet vildsvinsfoderplatser, undantag görs för stränga vintrar.

Begränsning av antalet åtlar. Varje åtel ska besättas minst tre gånger i veckan. Finns inget intresse av åteljakt ska det heller inte åtlas.

Tänk på åtelns placering, så att vildsvinen inte lockas till en plats där de inte bör vara. Det gäller även att det inte åtlas på små fastigheter utan samverkan.

Under växtperioden aprilseptember bedrivs jakten på åkrarna, och åtlarna fungerar som tillfälliga styrningsfoderplatser där det inte jagas.

Septemberjanuari jagas vildsvinen med hjälp av lämpliga hundar. Många hundar och högtryck medger cirka tre jakter per säsong. Jagar man med få ställande hundar kan man jaga lite oftare.

Oktoberapril kan drivjakten kompletteras med åteljakt.

Låt de som vill jaga vildsvin få komma till.

Låt hundförarna få möjlighet att röra sig fritt inom jaktlaget under säsongen.

Ha alltid tillgång till ett särskilt tränat eftersöksekipage som faktiskt klarar hela uppgiften.