Vad gör en riksjaktvårdskonsulent?

Den 1 februari tillträdde Anders Nilsson tjänsten som Svenska Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent. Den sjätte i ordningen närmare bestämt, sedan tjänsten inrättades 1938. Vad sysslar han med om dagarna?

Sedan den 1 februari 2025 heter Svenska Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulent Anders Nilsson. Hans företrädare på posten Daniel Ligné, som innehade tjänsten 2012–2025, har efter en tids sjukskrivning övergått till en tjänst som handläggare i generalsekreterarens stab på nationella kansliet, där han framför allt kommer att arbeta med utredningar, remisshantering och liknande uppgifter.

Vad gör en riksjaktvårdskonsulent?

– Oj, det är en svår sak att beskriva kort. Men i stora drag är man en hubb för jaktlig information nationellt. Vi har våra specialister inom olika områden samt våra jaktvårdskonsulenter i länen. Min roll är att ha en överblick och vara tillräckligt insatt för att kanalisera frågor utifrån geografisk skala och ämnesområden. I många fall innebär tjänsten också att företräda förbundet i olika forum, som till exempel gentemot nationella myndigheter och rikspolitiken.

Vilka frågor står överst på dagordningen just nu?

– Vi har precis vunnit en rad upphandlingar hos Naturvårdsverket, vilket är viktigt. Framåt så är frågor kring en ny viltmyndighet, vapenlagstiftningen, jaktlagstiftningen och inte minst fjällfrågan aktuella. Sedan är förstås älg- och rovdjursförvaltningen ständigt närvarande.

Om du tittar i kristallkulan och försöker förutspå framtiden: vilka frågeställningar tror du kommer att prägla den svenska jaktens kommande decennium?

– Jag tror att flera av de frågor vi arbetar med inom förvaltningen nu kommer vara aktuella även om tio år. Sedan skulle jag inte bli förvånad om ”stora fåglar” det vill säga gäss, svanar och tranor kommer att vara mer aktuella i debatten.

Fakta riksjaktvårdskonsulent Anders Nilsson

  • Ålder: 48
  • Familj: Fru
  • Bor: Vingåker och Björnlunda
  • Utbildning: Skoglig/biologi
  • Kommer från: Tullinge
  • Roligaste med jobbet: Mötet med människor, inte minst medlemmarna, samt att få jobba med frågan jag brinner för – viltet och jakten.
  • Tråkigaste med jobbet: Att dygnet har för få timmar för att hinna med allt man vill.
  • Favoritjakt: Att jaga i Sverige. Vi har ett fantastiskt land och jag kan omöjligt välja ut en enskild jaktform.

– Jag bedömer även att debatten om EU:s stelbenta regelverk med art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet kommer att ifrågasättas än mer, då fler arter som nu är skyddade behöver förvaltas. Här ser vi ändå ett första stapplande steg, i och med nedlistningen av vargen, men det satt hårt inne. Trots det är det en arbetsseger för Jägareförbundet att det kommit ända hit.

Vilka är den svenska jaktens största utmaningar – och möjligheter till utveckling?

– Att lyckas stå upp för viltet och förklara dess värden i en allt mer polariserad värld, där enskilda nyttor står i konflikt med varandra. Jägarkåren och Jägareförbundet är en kraft, tack vare vårt medlemsantal. Vi saknar dock de ekonomiska muskler som affärsdrivna intressen har, intressen som i sin retorik kommunicerar att viltet är ett problem. Här får man valuta för sitt medlemskap i Jägareförbundet, då vi är garanten för att försvara viltet, jakten och vår livsstil.

– På plussidan ser jag en stabil acceptans för jakten i samhället. Det är ett hedersbetyg till svenska jägare och hur vi håller etiken högt.

Fakta

Årtalet 1938 återkommer ofta när den den moderna svenska jaktens historia ska återberättas. Det var året då en ny jaktlagstiftning antogs av riksdagen. Därmed infördes en statlig jaktvårdsavgift, Svenska Jägareförbundet tilldelades det så kallade allmänna uppdraget – och som en följd av det kunde förbundet börja bygga upp sin fältorganisation med tjänstemän i hela landet.

Den första jaktvårdskonsulenten var Olof Knöppel, som i juni 1938 tillträdde en sådan tjänst i Örebro och Västmanlands län. Under de därpå följande två åren anställdes ytterligare 19 jaktvårdskonsulenter fördelade över landet.

Den 1 juli 1938 inrättade Svenska Jägareförbundet tjänsten riksjaktvårdskonsulent – alltså en jaktvårdskonsulent för hela landet. Den förste att inneha tjänsten var forstmästaren Harry Hamilton (1889–1998), son till Adolf Patrik Hamilton (1852–1910), grundare av Svenska kennelklubben och dess förste ordförande, 1889–1910. Det är efter A.P. Hamilton som hamiltonstövaren fått sitt namn. Rasen kallades först svensk stövare, namnbytet till hamiltonstövare skedde 1921.

Harry Hamilton kom att stanna kvar på tjänsten i 26 år. 1964 efterträddes han av Jan Olof Pettersson (som sedermera kom att bli Svenska Jägareförbundets ordförande 1988–1996). 1966 tillträdde Bo Thelander tjänsten och stannade i 32 år, till 1998.

Därefter har Hans von Essen och Daniel Ligné innehaft riksjaktvårdskonsulenttjänsten.

Svenska Jägareförbundets riksjaktvårdskonsulenter genom tiderna

  • Harry Hamilton 1938–1964
  • Jan Olof Pettersson 1964–1966
  • Bo Thelander 1966–1998
  • Hans von Essen 1998–2012
  • Daniel Ligné 2012–2025
  • Anders Nilsson 2025–

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev