Veterinären Lotta Gunnarsson har forskat i ämnet och hon har skrivit i Svensk Jakt nr 10 år 2011 om sina erfarenheter. Här återpublicerar vi delar av vad hon kommit fram till.

Noskvalster är en parasit som lever i hundens nos och bihålor. Den första artikeln om fynd av noskvalster i Sverige publicerades 1971. Från maj 1970 till maj 1971 hade man undersökt 424 hundar i samband med obduktion och hittat noskvalster hos åtta (2 procent) av hundarna.
En senare undersökning, gjord i Sverige under åren 1992 till 1996, visade att 95 (20 procent) av 474 undersökta hundar var infekterade. Man undersökte även 145 katter och 66 rödrävar men utan att hitta några noskvalster.

I Norge gjordes en undersökning 1993 som visade att 18 procent av 250 hundar var infekterade.

Vet väldigt lite

Trots att man känt till parasiten i många år vet man ännu inte hur dess livscykel ser ut eller hur smittspridningen sker. Själva parasiten är synlig för blotta ögat, den är ljusgul i färgen och har oval form. Man har hittat honor, hanar och larver. Honorna är störst, mellan 1 och 1,5 millimeter på längden och mellan 0,6 och 0,9 millimeter på bredden. Den vuxna parasiten har fyra benpar och larven tre.

Eftersom det då och då händer att hundägare ser kvalstren komma ut ur nosen och promenera på nosspegeln, tror man att smittspridningen huvudsakligen sker vid direktkontakt mellan hundar.

Dör inom 24 timmar

Från studier i laboratoriemiljö vet vi att kvalstren dör inom 24 timmar i normal rumsmiljö. Däremot kan de leva i ända upp till tre veckor i fuktig miljö vilket gör att även en indirekt smittväg skulle kunna vara möjlig. Erfarenheterna från experimentella studier visar dock att även om noskvalster kan leva i upp till tre veckor under optimala förhållanden utanför hundnäsan förlorar de snabbt i livskraftighet och förmåga att infektera nya hundar.

Symtom och diagnostik

Symtom vid förekomst av noskvalster är besvär från de övre luftvägarna såsom nysningar, fnysningar, så kallade inåtvända dragningar och försämrat luktsinne. Det är så kallade ospecifika symtom som inte nödvändigtvis beror på noskvalsterinfektion utan även kan orsakas av andra sjukdomstillstånd såsom allergier, infektioner eller nybildningar i nosen. Man kan alltså inte ställa en säker diagnos enbart med ledning av hundens symtom. Det verkar vara individuellt hur mycket symtom en noskvalsterinfekterad hund visar. Givetvis kan det också bero på hur uppmärksam man är som hundägare.

Tyvärr finns det inget lätt sätt att fastställa om en hund har noskvalster eller inte. Man kan söva hunden och försöka att hitta kvalster i nosen genom att exempelvis spola näshålan med koksaltlösning eller genom att inspektera näshålan. Hittas kvalster är diagnosen klar. Men i frånvaro av fynd vet man inte om hunden är frisk eller om man bara har misslyckats med att hitta parasiten.

Behandling vid misstanke

Om man misstänker att en hund har noskvalsterinfektion innebär det oftast att man provbehandlar hunden. Det vill säga, hunden behandlas som om den vore infekterad av noskvalster. Blir hunden symtomfri efter genomförd behandling konstaterar man att symtomen troligen orsakades av noskvalster.
Tidigare har preparat som Ivomec och Interceptor använts vid behandling av noskvalster. Idag används främst spot-on preparatet Stronghold (innehåller selamectin) för att behandla noskvalster. Men även andra preparat finns.

God prognos

I Sverige genomfördes under åren 1995 och 1996 en studie som omfattade 70 hundar med verifierad eller misstänkt noskvalsterinfektion. Hundarna behandlades med Interceptor en gång per vecka, tre veckor i rad. Av de 70 hundarna blev 68 hundar helt symtomfria efter behandlingen.

Det varierade när hundarna blev av med sina symtom. Erfarenhetsmässigt vet man att vissa hundar kan få förvärrade symtom efter påbörjad behandling. Det kan vara viktigt att känna till så att djurägare inte avbryter behandlingen i förtid i tron att den är verkningslös.
Prognosen för ett fullständigt tillfrisknande efter behandling är god. I de fall man inte tycker hunden blir helt återställd finns det anledning att misstänka att hundens symtom orsakas av något annat än noskvalster.

Lotta Gunnarsson

Fotnot: Artikeln publicerades i Svensk Jakt nr 10 år 2011.