Här tycktes den finna värme, föda, gemenskap och trygghet. Kreaturen accepterade nykomlingen, även om de kor som hade kalvar inledningsvis var lite reserverade. Kultingen verkade anpassa sin dygnsrytm till flockens. Den betade och bökade tillsammans med kreaturen ute på fälten på dagarna, och sov med dem på nätterna. Ibland lyckades den även, genom små pigga upptåg, få de stora tunga korna att skutta och bete sig som om de just släppts ut på vårbete!